Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1845, sida 1

smutsiga, grofva och valkiga händerna voro blodsläckar. . a Hvar har du fått den sabeln ifrån ? sade Feoor. — Den har jag slitit ur händerna på en officer, som jag affärdat lill afgrunden med detta samma vapen. Vi hafva segrat, staden är vår... Ah! wi hafva gjort rent hus! ... Allt hvad som icke velat förena sig med oss och plundra, har fått springa ötver klingan: qvinnor, barn, gubbar, med ett crd alltl... Somliga arma djeslar kokades som kräftor i knektarnes stora kettel på stortorget. .. Vi värmde oss vid samma eld, vid hvilken vi stekte våra fiender: det var lustigt att skådalo Feodor svarade icke. voDu tiger stilla? — Jag tänker. — Och hvad tänker du då? — Jag tänker, att vi spela högt spel... Staden var så godt som försvarslös, men icke så långt härifrån står en ansenlig styrka; man har haft förbrådtom, vi skola blifva krossade. — Åh prat... och Guds rättvisa då, och kejsarens vilja !! Din glop, vet du ej, för ölrigt, alt det nu är lör sent att rygga? Efter hvad som skett är ingen återvändo möjlig, utan nu måste man segra eller dö... Hör på då, i ställe för att på det der sättet vända bort hufvudet ... Efter ett dylikt blodbad, är ingen pardon mera möjlig. Vi hafva gjort vår sak ifrån oss som karlar, ingen lefvande käft finnes qvar i staden ... Du ser ut som om vår triumf icke skulle glädja dig? — Jag tycker icke om alt man dödar qvinnor. — Man måste, en gång för alla, göra sig af med hela det förbannade ynglet. Feodor teg. Basil fortsatte lugnt sitt prat, hvilket han aförutit en stund, för att häfva i sig några klunkar the. pu ser mig så sakramenskadt surmulen ut, min gosse? Feodor teg lika envist.