Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1845, sida 1

menniskans hjerta; den blef sörtrampad och förgäten. . Fyratio århundraden derlter förkunnade christus en ännu sullkomligare och heligare lag; men äfven den våldsördes och blef begrasven i glömska .... Sen! dersöre samlen J, en lekboll för lillsälligheten och slumpen, omkring i mörkret. Och dock är det i denna gudomliga lag, som er välfärd ligger; dock är det i den, som fröet till en mensklighetens skönare framtid blef af den Allsmägtige nedlagdt. Sen: under spillrorna af årtusendens tvistigbeter om mitt och ditt, under ruinerna af om hvarandra kastade pligter och rättigheter, ligger hela menniskoslägtets framtida lycka .... Uvi stän J då här på torget, sysslolöse? Hvi undanrödjen J ej det grus, som betäcker densamma. Till verket! Uppfyllas skall genom eder de i den grå sorntiden uttalade profetiska ord: a Folket, som satt i mörkret, hafver sett ett stort ljus, och öfver dem, som bodde i dödsens ängd och skugga, är ett ljus uppgånget., I denna verlden är, såsom jag redan här ofvan antydt, icke allt på långt när så, som det borde och kunde vara. Jorden är full af olyckor utan tal, och af olyckor, de der högre äro, än himmelens skyar. Detta har Gud icke velat. Alla menniskor äro barn af en och samma fader och borde derföre med syskonkärlekens band vara med hvarandra förenade, vara såsom en enda stor familj, den der i sin tillvext liknar det vid vattubäcken planterade trädet: stammen utbreder stora och starka grenar, dessa äter mindre grenar, och dessa igen skjuta nya skott och qvistar — alla närda af samma salt, sträfvande till samma mål och lilvade af samma verksamhet. I en familj eftersträfva alla hvarandras väl, ty alla älska hvarandra och alla äro lika delaktige af det gemensamma goda. Ilvar och en besordrar, efter sin förmåga, det Helas bästa. ben ene gör det, den andre ett annat; men den enskiltes arbete länder alla till fördel, likasom allas den enskilte. Allt, hvad man har, vare sig stort eller litet, blir broderligen deladt. Vid den husliga härden gäller icke något företräde: der ser manicke någonsin bungern vid sidan af öfverflödet; icke nakenheten vid sidan af den rikt klädde. Bågaren, fylld med de gåfvor, Gud för