Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1845, sida 1

— —— — — Nu framträder, med pokalen i hanåg. ARSA ordnar rikt smyckad gråhåärsman och ystratF någr ord till sällskapets medlemmar, hvilka s 3 fatta sina glas. Det är den älskvärde, gäst ti, vänsälle värdens skål, som den gamle föreslär. Ser du huru glasen höjas och blixtra; hör du huru hurraropen skalla vidt omkring nejden; förnimmer du smattret af trumpetfanfarerne, som komma nattens soglar att skygse uppllyga från sina hviloplatser .... Hvad är det? Fram till värden, som just står i begrepp att besvärå sinä vänners i skälen uttryckta välgångsönskningar, tränger sig en,af svett drypande, dainböljd, gammal tjenare, fattar den lejnadsglade värdens arm och håller ett bref framför hans ögon. Den unge mannen kastar en blick på brefvet och budbäraren, sätter pokalen ifrån sig, öppnar skrifvelsen, genomögnar densamma, och ordet abankrutty halkar medvetslöst öfver hans bleka skälfvande läppar. Vännerna studsa tillbaka, som om en Boa constiictor gapade dem till mötes; sorl och olycksbådande hviskningar höras öfver allt i den nyss så glada kretsen; ett fönster öppnas händelsevis, liksom på ett gilvet tecken, och tusentals raketer och lusteldar stiga upp mot den mörka natthimmelen. Med dem, i mångsärgad, skiftande glans, stiger äfven min såpbubbla....Ser du, ser du, bur hon sväfvar högt öfver ditt bufvud! Det är ett godt tecken: de talrika vännerna skola icke i nödens stund öfvergifva den så plötsligt fattigblilne ynglingen .... Men hvad ser jag! Hvarföre forvrider du dina anletsdrag så? — llal den stora, präktiga, skimrande såpbubblan bar — brustit, och dess skarpa residuum träffat ditt efter henne blickande öga.... Bort, bort härifrån! Bort, bort, med de talrika skaror, som i alla rigtningar ila hädan och lemna vännen, den nyss sä firade vännen, ensam ued sin fattigdom och sin förtvslan! 4. RELIGIOSITET. klockorna kalla med sina malmtungor de fromme till bön och uppbyggelse i det ät Allsadren derofvan helgade templet: Iatom oss blanda våra böner med deras, våra ljertans los-och lackosfler med dem, som ur våra medbröders och medsystrars hjertan stiga upp till den Allsmägliges thron! Hör, hur orgeln brusar och stämmer sinnet till andakt! Lägg märke till den djupa tystnad, som råder, når det heliga ordets förkunnare, efter att halva nedlutat sitt hufvud till en tyst bön, från talarestolen låter sin blick hvila på de kring bonom talrikt för