Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1845, sida 1

dragen, innan han hastigt smög sig undan på sidan af buskarne. Hans hjerta klappade högt. Ilan hade återfunnit henne; han föll på knä och tackade kärlekens fader i himmelen. En god stund derefter smög han sig tillbaka, i hopp att få se den älskade sjelf, men nu voro gardinerna nedsläpptaHan steg derföre åter öfver stakelet och ilade glädjedrucken hem. Ä Från detta ögonblick föll väl Maria ännu några gånger i magnetisk sömn, men det clairvoyanta tillståndet inssällde sig icke mer. Hon förbättrades synbart; hon tänkte väl ännu alltid på sitt hjertas älskade, men hon hade återvunnjt sinnessrid. Denna frid stadgades ännu mer, då snart derefter den underrättelsen ingick, all den rödnäsige Baronen, genom en slagfluss, gått till sina fåder. Hädanefter var Joseph naturligtvis hvarje afton i den grefliga parken. Han klättrade hvarje gång öfver staketet och gömde sig i en tät häck, till dess han höll för rådligt att våga sig fram. Två eller tre gånger lyckades det honom att så se Maria, men aldrig var hon allena. Så förgingo tre veckor. så nära målet för sina önskningar, och ändå alltid skiljd från den älskade, kände han sig smånigom ännu olyckligare än förut. Andteligen förbarmade sig ödet öfver honom; Maria hade varit uppe i pålatset, och begaf sig en afton helt allena till sin boning i lusthuset. Snart såg han henne inkomma i rummet; efter henne inträdde kammarjungfrun, hvilken tände ljusen, hvarefter hon åter aflägsnade sig. Maria blef ensam, och nu smög sig Joseph till fönstret. Han petraktade sin själs afgud med obeskrislig hänryckning; men emedan han hvarje ögonblick lopp fara att upptäckas, så måste han snart gifva ett tecken af sin närvaro. Sakta klappade han på fönstret. Förundrad vände MaI ria hufvudet dit; väl såg hon gestalten af en karl, men anletsdragen voro otydliga. Tänkande på ett skämt, närmade hon sig och öppnade fönstret. Med ett innerligt utrop: Marialo sträckte Joseph begge