Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1845, sida 1

ma lustvandra der borta i den susande lundens svalkande skugga? — Det är tvenne älskande, hvilka, förgåtande allt utom dem varande, etidast alva minne och tanka för sin kärlek, för den känsla, i hvilken de lefva, röras och hafva sin varelse. Hvarje fröjd är för bada gemensam, älvensom hvarje bekymmer, i händelse sorgens genius med den yttersta spetsen af sin svärtande vinge skulle förmå fläcka deras glada sörhoppningars snohvita lilja. Sällhetsdrucken hvilar hans blick pä hennes ädla, sköna jungfruliga vestalt; huldt rodnande lyssnar hon till hans losten, hans försäkringar, hans eder, hans rika framtidsplaner, hlara som emaljen i hennes bla ogon, rosensärgade som hennes kinder, ljufva, som det smålöje, hvilket leker kring hennes mun. Deras hjertan vidgas och klappa af en onämnbar, salig förtjusning; läpparne mötas och öfver deras purpurbrygga svälva själarne på gås besök till hvarandra... Huru länge varar väl denna de älskandes sållhet? Lika länge som deras Kärlek .... Och huru länge varar den? Tills smekmånaden är förbi; tills sinnlighetens kolsyregas bortdunstat ur den af vällusten framräckta champagnebägaren, tills den hårda verkligheten lägger sin iskalla band euellan deras förr så varma hjertan; tills lyckans himmel mulnar och motganvarnes storm brister lös öfver de begge makarnes sorglosa bufvuden .... Skada, skada, att den glänsande säpbubblan skulle så snart försvinna? — Ja, och bennes fräna lödder har, liksom frätande svafvelsyra, fallit midt i kalken af sorhoppningarnes snöhvita lilja och bränt den till stoft. VÄNSKAP. Uvad är det för ett starkt sken, som synes der borta vid horizonten och tyckes i en vid omkrets vilja göra natten till dag? — Den unge, rike, firade N. N., ger i aslon en stor bankett för sina talrika vänner: det är skenet från hans rikt eklärerade palats, hvilket strömmar ut i nalten och upplyser nejden rundt omkring sig. Låtom oss gå nägot närmare, dit upp på kullen der borta, hvarifrån vi hunne erhålla en öfverblick öfver hela sestligheten. Ser du, huru ljuset i millioner strålar bryter sig i sacetterna af de skimrande kristallkronorna; huru hundradetals glada menniskor i denna ljuskrets svälva al och an under dansmusikens lilgifvande toner; huru borden bugta sig under bördan af dekräsliga rätter och dyrbara viner, med hvilka de äro belastade; buru unga och gamla trängas omkring den upprymde, fryntlige, gästvänlige värden?