samlade åhörarne. såtom oss lyssna till hans muns tal. Det är Evangelium, fridens, sanningens och försoningens lära, ban har att förkunna. IIvad!.. Detta brokiga misch-masch af helfvetesbränder?, afgrundsandar, stinkande svafvelpölar, bottenlösa eldsvalu, 0. s. V., skall detta vara Guds ord? Dessa utfall mot tidsoch högfärds-andan, mot sidendukar, härhumemar, brokiga kläder och röda band — skola de tjena församlingen till uppbyggelse? bessa vid hvart femtionde ord uttalade fördömelser och förbannelser, skola de tjena ull ledstjernor på lissens våg?... Dessa högljudda snytningar, som höras; dessa tärestrommar, som ejutas; dessa konsvulsiva ryckningar i ev del ahöfakres anletsårag — äro de framkallade af en innerlig, till bjertats djup gående anger? af en brinnande tro på sanningen al talarens ord? af en sast, allöarlig soresats till omvändelse och hältring?.... Kunna vindtufvor vexa pårtörne, eller fikon på listel? Med andra ord: han ev sådan lära åstadkomma sanna nådeverhningar? — Nej; omöjligt! Träd in i dessa, en så djup anser uttryckande, menniskors boningar — och du skall se dem ölverlemna sig åt de gröfsta lasler och ulsväsfajngar. Du skall höra samma person, som nyss förde Bibelns språk på sina läppar, utösa strömmar af förbannelser öfver hustru och barn; du skall se samma hand, som nyss tryckte den sitt evangeliska kall förgätande prestmannens, höjas till slag emot en broder, eller utsträckas, för att tillgripa nästans egendom; du skall se samma qvinno-öga, som för några timmar sedan flödade i tårar, med sräckhet blicka efter hvarje förbivandrande mansperson; du skall från samma mun, som om morsonen sjöng psalmer och andeliga lossånger, om aftonen hora skrålas de vederstyggligaste och mest sedeförderfvande visor. Du shall se och höra delta och tusensallt dylikt, och din tro på en mängd frommes fromhet, andåäktiges andakt, och trägna kyrkogängares upprigtighet med sin kyrkogång skall sörsvinna som en bristande såpbubbla. Huru mycket annorlunda kunde dock folket vara, om alla ordets lärare ville rätt uppsatta vigten och betydelsen af silt beliga kall!!! 5. RIDDERLIGHET. Vän! låtom oss en stund gå upp och se oss omkring i denna präktiga med arkitektoniska siraler så rikt utstyrda byggnad, dit så manga af rikets store i dag styra sin kosa! Om jag icke bedrager mig, så är detta palats Sveriges Riddarhus, och inom dess murar kunna väl inga andra handlingar, än de, som till alla delar olverensstämma med ridderlighetens sordringar, algöras.... Ilvilken mängd af lysande unilormer, hvilket brokigt hvimmel af stora och små sljernor, al bli, gula, svarta och gröna band, skadar ej här mitt öga! 0, hvad mitt lådernesland mätte vara rikt på förtjen e män! Hvad Sveriges Konung måtte vara lycklig, som har haft så många ridderliga meriter att belöna! hvad mitt folk kan vara stolt, som af sina yppersle (aristoi) räknar en så stor skara!.... Skalden bar således haft rätt, när han kallat värt Norden ahHEuropas störste ri ddarsalp; och jag vill äfven, när jag betraktar denna falang af svärdsordensriddare, tro, att han icke lägger någon sverdiift i sin bild, då ban sjunser, alt den luft, som kringfläktar oss, dk åÄnigt återtjnder i mina öron ditt sista utrop på Batei: Rädda mig b anng dn marna före