Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1845, sida 1

—— — — — armarne mot henne. Nu igenkände hon honom: 90 Gud! är det möjligto? sade hon öfverraskad, med ljuf sörvirring. Han fattade hennes hand och betäckte den med kyssar. NMarialo hviskade han, Dändleligen har jag funnit dig åter! Men, huru känner du min sång? O, hvilket underverk ! Den heliga Cecilia har säkert fört oss tillsammans. Jag besvär dig låt mig komma dig närmarelv Maria blickade bimmelskt leende på honom; men, som hon visste, att Hennes moder hvarje ögonblick kunde komma, så afslog hon denna gång hans bön. ol morgono, sade hon hastigt, kom åler i morgon, jag skall komma ut. Skynda dig nu härifrån; min moder kommer straxtlio Dermed stängde hon fönstret. Följande afton utgöt salighetens ymnighetshorn öfver de älskande. Grefven och grefvinnan voro på spektaklet. Maria hade aflägsnat lusthusets tjenare; j skymningen gick hon ut och begaf sig in i trädgårdens tysta, skuggrika alleer. Snart var Joseph vid hennes sida. Han föll ned vid hennes fötter och utbrast i tårar; men hon drog honom till sitt hjerta. Begge berättade nu hvad de lidit för hvarandra. Maria visste genom läkaren och sin moder, att hon under sitt cläfrvovanla tillstånd alltid sjungit en underbar, obekant sang; med en helig rysning förnam hon nu, att Joseph hade i en dröm lärt sig denna sång af henne, alt han just genom den återfunnit henne, och deras svärmande själar sågo i denna obegripliga händelse ett verk af deras skyddsängel. De svuro, all alldrig öfvergifva hvarandra, ja, att dö för hvarandra, om så fordrades. Ännu hade icke den ömt älskande flickan tänkt på, att fråga Joseph hyem han var, men sjelf gjorde han henne uppmärksam derpå., vAcklo) sade han sorgsen, vskola vi icke ännu gå svåra pröfningar tull möte? Du en rik grefvinna, jag en fattig konstnär; jag är icke af samma stånd som du, älskade Maria! säkerligen är du långt för delta bestämd åt en man med rang och formögenhet. Oupphör