Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1845, sida 1

hvarigenom publiken kommit i tillfälle att klart skåda upphofvet till Bondeståndets splittring. Härefter kunna vi med mera trygghet taga i skärskådande det återstående af Aftonbladets replik. Efter hvad läsaren erinrar sig, påstodo vi, all Hans Jansson i egenskap af Talman visat större böjlighet för regeringens interessen, än som öfverensstäwimer med hans förhållande såsom riksdagsman, och denna vår mening sökte vi styrka med några exempel. Aftonbladet sornekar helt och hållet sanningen af våra uppgifter och fordrar bevis ur Bondeståndets protoboller. Vi efterkomma Aftonbladets uppmaning. Vär forsta anmärkning mot Hans Jansson gållde hans beteende i frågan om de uti Stats-Utskottet invalde Landshosdingarne, i afseende hvarpå vi sormålte, catt han gjorde allt sitt till för att få Utskottets yttrande utan vidare åtgärd lagdt till handlingarne, då deremot Ståndets majoritet onskade och åfven beslöt en sormlig anmodan till Adelu att utse andra Utskottsledamötero. Bondestandets protokoll för den 7 sistl. är, då ärendet slutligen förevar, innehåller följande stycke: Talmannen tillkännagaf, att han ahort StatsaUishottets öfserläggningar i frågan med anledaning af återremissen, och således vore tillasälle att redogora för de särskilda meningar, åsom der uttalat sig. Ålshillige ledamöter af eUtskottet kade varit af hka tanke med Herr (Norin ), men pluraliteten hade, dels af det skäl, att grundlagen icke uttrycker, att Landsahosdingar äro inför Ständerna redovisande, dels adersore, alt det ena Standet icke syntes äga Ägrundlagsenlig rätt alt föreskrifva det andra hvilka ledamoter det horde i Utskotten invålja, alunnit sig förhindrad att fatta annat besiut, cän det, som upptages i utlatandet och med al:vilket man, utan att bestämdt ogilla valet, ansyflade ett slÄås opinionsyltrina eller en anetydan, att Riddershapet och Adeln bardt af ogrannlagenket afhalla sig från att insätta Landsehosdingar i Utshott:et. Längre ån Utskottets pluaralitet här gatt — fortfor Ta mannen — kan aman, efter milt omdeme. icke heller komma, doch tror jag derfire. att utlatandet altför vat askulle kunna af Sländet antugas, hvarelter oaman i allt fall har maht att hestäamma sig efsor den atgård, von Zweigbergk soreslagit.4 Ar ej detta en tydligt och blart uttryckt anvisning sor Standet, alt ej gå saken närmare på lifvet, utan atncjas med Utskottets atgärd, och ) Herr Norin ogillade i bestämda ordalag Adelns förfarande och yrkade nytt val.