Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1845, sida 1

ödmjukt, jag mår icke väl, unna mig ännu en dag jag skall sedan skrifva tre — ja, fyrdubbla fugor, förskona mig blott i dan!o Gubben skakade på hutvudet och lemnade rummet med längsunma steg. Undanflygter, bara undanslyg ter!o knotade han för sig sjelt. Han hade alltid mer benägenhet for den nyare musikens tätta, intel sägande bochsprång; denna anda har inen smittadt konservatorium, och der halva de väl helt och hället förryckt hufvudet på honom. vom du vill se mig. vid godt lynnev, fortfor han, i det han ännu en gång åte rvände, oÅå haf, tills i öfvermorgon, en dubbelfuga färdig; skryt icke med treoch fyrdubbla fugor, jag år nojd med en dubbelsuga5 Derpå gick han ut i trasgården. Knappt kände Joseph sig sri förr än han skyndade till Pianot och lät sina känslor nitströmma i toner. Han sjöng ett par hjertliga cavatiner, hvarvid alltid Marias älskeliga bild omsväfvade honom. Smanigom borjade hans röst att darra, hans ögon fuktades. Den gamle organisten hade nere i trädgårde n hört på med uppmärksamhet. Dä ändå sann, änkle han, opoiken sjunger förtrassligt, äfven hans Sshel kan kallas utmärkt, om han blott icke har törNmmat det vetenskapliga; sorr än han lagdt för mig en dubbelfuga, får han icke af mig en vänlig blick.Men redan två dagar sednare höll han den önskade fugan i sina händer, och nästan med blygsel omlamnade han den älskade sonen, som deruti hade aslagdt ett lysande prot på det sorgfälligaste studium. Ni ser nu, att jag genomgätt Åölans, sade Joseph till sadren, tinåt mig nu också, alt jag handlar ester min önskan. Jag är icke sodd för denna lilla stad, såt mig ännu en tid få vara i hufvudstaden, der skall jag g zora både eder och mig heder; ty, försåt mig min far! jag är född till något bältre, ån till Org at Min gudfader skall icke taga sin band från I mig; jag begär ingenting af eder, och äfven om jag skulle sakna allt understöd, skall jag vara i stånd