Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1845, sida 1

detia afseende något behof af Ståndets splittring foresinnes, om icke den skulle tillvägabringas för regeringens råkning och det var ju iche Åstonbladets mening. Alldeles orimliga åro saledes de bevekelsegrunder, Åstonbladet velat påborda oss, och vi skulle nästan vara sreslade att tro, det Aftonbladet sjelft insett det obehöriga i sina beskyllningar, men ändock framställt dem, för att i en kommande tid, när frågan om lagförslaget blifvit afejord, kunna säga: ase säl nu har min spadom om den åsyftade söndringen inom Bondestandet gått i sullbordano; hvartill då naturligtvis den stora mängden af sadane åstonbladsläsare, som icke tänka på ezen hand, skall andäktigt sucka amen, under beprisande af Aftonbladets outgrundliga klarsynthet. Den klassilicering af Bondeståndet, som af oss blifvit uppgjord, vill Aftonbladet för ingen del vidkännas, latsande som om man skulle sakna all skälig anledning till att tala om obehörig undergilvenbet för regeringen. I sin ilver bar dock Aftonbladet bär råkat glömma den vanliga sorsigtigheten och i stället belt naivt gjort en bekännelse, som, på samma gäng den visar, alt partier verkligen maste finnas inom Standet, tydligare än våra ord förklarar rätta orsaken dertill. Sedan Aftonbladet framhallit ett par obetydliga omstandigheter, som, efter dess sormenande, skulle gifvit oss ett slags svepskäl att särskilja Standet i vissa klasser, utbrister nemligen Aftonbladet: aQMen att allt detta betyder mindre än intet i afseende på Bundestandets ställning i det bela ifrån och med det ögonblick, då man får se regeringen verkligen taga sitt parti i en liberal anda, t. ex. i represen sationsfttagan, derom behotver man icke hysa nagot tvilvelsmodl. o Hvad säges väl om detta Aftonbladets yttrande? Det innefattar ju på det mest otvetydiga, fast indirekta, sätt ett erhännande, att regeringen hitlills icke varit nog libetal. När man nu vet, alt gondeständet under sednare tider varit af Altonbladet hälsadt för otroligt liberalt och srimodigt, följer deraf naturligt, alt inom detsamma måste vara till finnandes en viss tveksamhet vis a vis regeringen, och att saledes den del af Standet, som sluser sig till henne, oahtadt hon eiche tagit sitt parti i en liberal andar, måste dela hennes öde och betraktas med misstrogna blickar. Så tillgick det under gamla regimen, då Strindlunds parti upptradde ull sorsvar för styrelsen och blef, med skål, esterhallet af det liberala Åstonbladet. Samma orsak bör väl äfven hafva samma verkan. Vi tacha uppriktigt Åstonbladet för detta omedvetet oss lemnade bandtag,