Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 mars 1845, sida 1

— —— öÄ— — ————————————— DEN IIEMLIGIIETSTULLA SÅNGEN.) MUSIKALISK NOVELL, AF GUSTAF NICOLAI. (Öfversätlning.) Med dessa ord lemnade organisten rummet och tillslöt dörren. Joseph gick till fonstret och stirrade ned på gatan. Han elömde sitt förelagda arbete, och tänkte endast på den sköna obekanta. En timma var förgången, då väcktes han ur sina grubblerier af fadrens röst : yJå, hur är det med dig, har du ditt motiv färdigt ännu? frågade gubben utan att öppna dörren. Förlägen skyndade Joseph till bordet. Åej!o svarade han halfnogt. Aj, aj fortfor gubben, jag hittar på ett fuga-thema i somnen. En timma törbi, och inict thema ännu! Om en timma kommer jag åter! Ja, jan, mumlade han för sig sjelf, i det han aslå gsnade sig, :vungdomen nu för tiden har endast sinne for dansmusik och kärleksvisor, onyttiga dumheter, som borde vara fn i våld. Joseph sökte samla sina tankar. Ilan fattade pennan och funderade en stund på sim komposition. Tio minuter derefter föll pennan ur hans hand, hufvudet sjönk ned på notbladet, han tillslot ögonen och drömde åter om Maria. Ilastigt rusade han åter Jupp; oJag måste tillbakas, utropade han, vJag måste återse henne, jag kan icke uthärda här. Jag kan icke tvifla på, att hon älskar mig, uttrycket i hennes ögon var för hjertligt. Jag vill icke blifva organist, icke min faders efterträdare i tjensten; jag återvänder till hufvudstaden; der kan jag som konstnär göra min lÅcka och då blir jag gerna sedd i hvarje familj. I detsamma slog gubben upp dörren och inträdde hastigt i rummet. Den andra timman är förlideno, sade han vred, huru lånat bar du hunnit2s Missnöjd och förvånad slog han händerna tillsammans, då han sann papperet tomt. Fadero, sade sonen