blir ej samma anvisning ännu genomskinligare, då man betänker det grundlagsvidriga deri, att en Talman, genom att förklara huru han anser den eller den saken böra afgöras, söker inverka på Ståndets beslut? (Aftonbladet har väl icke förgätit allt det rättmätiga klander, som Erkebiskopen fått uppbära för dylika örfilar ät grundlagen.) I det åberopade protokollet kan man vidare inhemta, att Rutberg, sedan Talmannen sålunda utlåtit sig, yttrade något om asaderliga sörmaningare, och uppmanade Ständet att, utan asseende på dem, förkasta Utskottels betänkande samt antaga Ir Norins reservation, hvilket ock skedde genom 53 röster mot 21. Den andra af oss framställda anmärkningen mot Hans Jansson asfsag hans förfarande vid behandlingen af frågan om riksdagens prolongation. Vära ord lydde sålunda: 4För att afskräcka dem, som icke ville ingå på förlängningen, sökte han tyda grundlagen så, att om Ständet beslutade, att någon anmälan derom icke skulle hos Konungen göras, hade det på samma gäng förklarat, att riksdagsärenderna voro behörigen fulländade — ett försök, som dock mötte så starkt motstånd, at han fann sig nödsakad återkalla den voteringsproposition, han i enlighet härmed hade soreslagit.a Gäår man nu till protokollet för d. 9 Oktober, så finner man der, att borja med, en tirad af detta innehåll: aTalmannen förklarade, att han, 6i anledning af Heurlins yttrade förmodan, att adet vore Ständerna esterlåtet att begära eller aicke begära förlängning al riksdagen, borde egora Ståndet närmare uppmärksamt på 409 2. anRegeringssormen, der, i sammanhang med beastämmelsen om riksdagens fortfarande tre månaader, det heter: daskulle likväl vid nämnda atids förlopp Riksens Ständer ännu icke hafva ariksdagsärenderna afgjort, anmäle de det hos Konungen. och äske, att riksdagen måtte fortalara någon viss tid af högst en månad deresieter. G Enligt detta stadgande — fortsatte Talamannen — kunna Ständerna icke hlott icke undaviba alt anhälla om prolongationen, utan äro adertill ovilkorligen förpligtade, enär orden canmåle och äske måste, efter språkbruket. anses innebära en besallning. 4 Ilärelter och sedan protokollet omtalat, hurusom åtskilliga ledamöter yrkade afslag å Talmannens hemställan om prolongationen, stöter man på ett så lydande ställe: olalmannen yttrade, att då, enligt ahvad han redan anmärkt, det vore en Stänadernas skyldighet att äska förlängning af rihsadagen, och bans förslag härom borde anses uej såsom en allmän fråga, utan endast som celt tillkännagifvande, så trodde han sig iche aböra framställa någon proposition på afslag. a Ytterligare läses: aSekreteraren yttrade sig böra alillstyrka Ståndet att antaga en voteringsproaposition af ungefär den beskaffenhet, att den eskulle rösta Ja, som ville begära riksdagens aförlängning, men den Nej, som icke ville det, esamt att, om nej vunne, Ständet då hade soraklarat sig anse riksdagsärenderna afgejordaa; och härpå följer ett så beskaffadt tillägg: Talomannen tillkännagaf, att han instämde i detta (Sekreterarens tillstyrkande. 4 Nu upptager protokollet atskilliga allvarsamma protester mot den föreslagna voteringspropositionen, hvilka hade till följd, att en ny proposition af Sekreteraren framställdes, men också förkastades derföre, att amn Ab. ob oe 1 sällskapet jublade och bekymrade sig icke om trak-A