Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1845, sida 1

ee (vv 1 handelsfrihet existerar, skall en o genhet oftast ombysas i medelbar fördg af en ohämmad handels naturliga gånge ohämmad och ömsesidig handelssrihet åre så en nödvändig förutsättning for inträdandet af den der förlustens kompensation och det der penningens strälvande till jemnvigt, hvilka blifvil prisade såsom lordelaktiga verkningar af handelslriheten. Ty om handelsfrihet endast lemnas på vår sida, men sörvågras 088 från andras, der är älven sakernas naturliga ordning rubbad, och det finnes icke mera nägot botemedel för handen mot de skadliga verkningarne af vissa arter af köp och säljande. Om 1. ex. våra varor ej tillåtas att passera utlandets tullar, buru skulle vi då i längden hunna utbärda med att vård penningar gå ut af landet, då de ej återvända dit tillbaka för exporterade inhemska produkter, eller lillserkniogar? Och om i andra länder spanmålsutförsel är förbjuden, skulle vi då kunna i stillhet och lugn se på huru privatspekulanter exporlerade de lissmedel hvaraf tusendetal, af oss skola lefva, när all utsigt att få lilsmedel utifrån är beröfvad oss. Så sannt det också är hvad man ansor om bandelstribetens fördelar i allmänbet, så sannt är det äfven, all dessa sordelar endast kunna iillskyndas oss om handelsfriheten öfverallt blilvit konsequent införd. Eburu således visserligen det kan vara tänkbart att ett folk kunde af sitt läge och öfriga förhallanden vara så gynnadt, att grannarnes mäst trängbjertade prohibitiv-åtgärder endast kunna i ringa mån eller alldeles icke vara för detsamma skadlige; så är dock i allmänhet taget förhållandet sadant, att man ej har någon annan utväg för alt skydda sig sjelf, än att använda en lämplig retorsion, hvilken måhända älven kan bidraga till att ätersora grannarne till förnuft och återställa handelns naturliga gång. 2) Retorsionsprincipen består deri, att vi på ett passande sätt, a varsida, reciprocera de prohibitiva och inskränkande åtgårder hvarigenom andra nationer söka att hämma vär handelsfribet i dess utveckling; och detta, dels emedan vi önska sätta en gräns för den oss tillämnade skadan, dels också derföre, ant vi vilja läta dem, som hylla en tränghjertad prohibitionår handelspolilik äfven känna dess soljder, sor att möjligen en gång återföra dem till förnuft och förmå dem att lossa på de band, hvilka de i sin förblindelse lagt på handeln. Att sä beskaffade matt och steg äro fullkomligt rättsenliga, derom kan ju ingen tvist uppstå, endast möjligen öfver deras