Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1845, sida 1

0-Amnmmm. 0tee— ———— — En hvar kan resa, som han för godt finner, min vän; men det gör mig ondt all se er löretaga en så lang och besvärlig resa. . — Bah! jag har varil på längre resor, ma ni tro; jag har varit i Moskau! — Ahl... der har jag äfven varil.o? Soldaten betraktade ånyo den resande, men denna gången med en viss välvilja, och gentog sedan: y hvilket regimente ljenade ni 27 — Jag var adjutant hos konung Murat. — Jag stod vid kyrassiererna, och vid Moskau mistade jag ... hemtade jag mig, ville jag säga, delta träben ... ett narrakligt ben! hvad menar ni? — Hvad är ert ärende i Paris? — Jag vill söka alt blifva intagen på invalidhotellet. o — Har ni någon, som kan lägga sig ut för er ? — Jag har två... ja, två, och de som förmå nagot ! — Kanhända känner jag dem, jag ville gerna tjena er, säg mig dertör, hvem de äro. — Se här den enev, sade den gamle soldaten, i det han slog på sitt träben... voch här är den andre, tillade han, pekande på korset, som blixtrade på hans bröst. o — Har ni endast dessa två att trygga er till, så vill jag gifva er det vänskapliga rädet all göra hoger om vänder er. Ä — Göra höger om, vänder er! och hvart för: Fan i våld vill ni då jag skall taga vägen? — Har ni ingen familj, ingen tillflyktsort? — Ni ser mig ul lill att vara en karl, som har bjertat på rätta stället... dessutom är ni ju en al de gamle, som jag gerna kan sätta mitt förtroende till. Jag hetter Cornette och är Ex-brigadier ar Gardeskyrasstererna, och det var en kula, som kastade mig ut af milt regimente. Hemkommen