Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1845, sida 1

— Pappa. se dock på den vackra, lilla hästen... en sådan kunde ju Pappa gerna gifva mig... hva 2n s Gustaf pekade med fingren på en liten bergsklippare från byrencerna, hyilken i raskt och lätt skritt trafvade vägen framal. Ryltaren var en gammal man med grått skägg och ot träben. Touristen var en 60 ärs man, stor och reslig till vexten, med uftryckstulla, fria och öppna anletsdrag, ur hvilka välviljan sramlyste; en liten röd bandstump stack så modest fram ur otversta knapp: hålet på hans blåa srack, som var igenknåppt, upp till halsen. Den gamle mannen, som red på den lille bergsklipparen, hade et allvarligt och melankolis-kt utseende. Man såg snart, all han var en af desse gamle brumbjoörnar från republikens och kejsardömets krigstider, hvilke nu dag för dag blilva alit mera sällsynte. Af det sätt, hvarpå han satt till häst och förde sin klippare, såg man, alt nan tvilvelsutan tillsorene ridit på ädlare djur, äånskönt nans lilla häst äfven beviste sig vara ett snällt och raskt kreatur; den var vid godt hull, kraftigt byggd, liflig och bar, klippande med öronen, sin börda, med en yster hurtighet. som gjorde allt anlitande af sporren öfverslödigt. Ben resande gaf slutligen efter för sin sons puffar, och satte nu raskt i gång för alt hinna ryttlaren. i HKommer ni långväga från, min gode vän?) Soldaten betraktade sin nye reskamrat nagot, innan han svarade honom. Trolistvis belåten med sin undersökning, sade han derpa: Jag kommer från Tarbes. — Bå längt bortilrån! ... och hvart gäller resan 2 — Till Paris. — Till varis! .:. och det till häst? — Till häst... tycker ni detär så underigt! ... Ni reser väl dit i vagn.