Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1845, sida 1

——ö — — ———— — att i förhållande till detta följa en probibitioner hyllande bandelspolitik. Och elter deras förmenande är icke en gång i retorsionsväg möjlig att rättfärdiga, eller tillräda, inskränkning i den fria handelu, emedan, om prohibitiva åtgärder å en sida äro oförnuftiga, Så äro de det äfven på den andra sidan, och under sädana sorhällanden är det lika förkastligt att apa efter andras oförnuftiga åtgärder, som all sjell föregå med det dåliga exemplet. Men en så strängt genomförd anliprohibitiv handelspolitik torde dock ej vara rådlig att följa. Vi tro sastmera, att om ett folk gör inskränkningar i handelssriheten, så är det iche allenast rätt och radligt, utan jemväl för handelsfriheten eagneligt till sina loljder, alt andra solk i lorhallande till detta utofva repressalier. Ålven äro vi al den meningen, att de i nagra få undansagslall äro möjliga, da man, utan all i ofriat vå handelslriheten såsom prlncip alltför nära, kan och bör göra nagra inskränkningar deri. llärölver skole vi i det följande försoka lemna närmare förklaring. 4, Det later väl knappast neka sig, att mången handel, änskönt den kan torskaffa bäde fördel och njutning åt de personer, som a ömse sidor afsluta densamma; dock kan vara skadlig för det allmänna, d. ä. privatspekulationen han icke sällan räka i kollision med det sållmännas sanna interesse. Ty, hvem kan: väl allvarsamt påstå, att, om ell lands förmögna I personer slösa bort sina penningar på lyvartiksar, dem de utifrån insorshrisva; detta handI lingssätt kan vara i ölverensstämmelse med det rv I allmännas interesse, eller at tilllredsställandet af enskilltes srivola njutningsbegår kan lemna någon sullkomlig ersättning at det allmänna för de pen(ningesummor, som derigenom skickas åt utlandet, och hvilka dels staten sjelf, dels den innemska rörelsen och produktionen mer ån väl hunde bebolva? Ty är det icke alldeles detsamma, som om den person, hvilken utifrån inå sorskrilver alla sina behofver, tillika med sina hapitaler alldeles icke tillhörde såderneslanhet, ja, såsom vore han utomlands bosatt? Eon I nabanda förballande är det, om privatspekulan— er tillåtas uppköpa och utskeppa lilsförnöden— nheter, hvilka just jemnt skulle racka till att söul da den inhemska befolkningen. — Skulle manne t, privalspekulanlens sordel bär kunna vara det Iallmänna någon sorts ersättning for den allmänIk na noden, som den förorsakat? Svaret på dessa fragor följer al sia Sjell; dock kan, sasom vi det otvanföre redan gjort, onmärkas, att da allmän