Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1845, sida 2

— 8 ansigte, du upprepar samma sak, fastän jag försäkrar dig att iche så är. De hafva förgiftat mig uti ett glas vatten och med en Domsterbukett. och jag hade icke forr tömt detta glas valten och luklat på denna blomsterbukett, än jag kände att det var förbi med mitt förnuft. En kallsvelt gick öfver min panna, jorden tycktes svigta under mina foller, staden, halvet. Vesuven, allt dansade om för mina ögon liksom uti en dröm. Åh! de uslingarne! de uslingarne 15 En brännhet tår rullade ned öfver den unge Neapolitanarens kinder. vJa. ja, sade Salvator. ja jag ser nu, alt det är sannt. Men, tack vare Gud, deras anslag har misslyckats; tack vare Gud, du är icke galen, giftet bar utan tvifvel gifvit vika för botemedlen, och du är räddad. Ja, svarade Masaniello, men Neapel är förloradt. — Förloradi! och hvarför? frågade Salvator. — Ser du då icke, genmälte MasanicHo, alt jag icke mer är densamme i dag som jag var i förrgår. Folket tvekar ati lyda mina besallninsar. Man har fattat misstroende till mig, ty man har sett mig handla som en vansinnig. Har man icke dessutom utspridt bland massan, att jag ville göra mig till konung? 2 — Det är sannt, sade Salvator med en dof röst, ty just detta rykte är det, som fört mig hit.. — Och hvad kom du för alt göra här ? Låtom oss se, tala öppet. — Hvad jag kom för att göra här? upprepade Salvator. Jag kom för att förvissa mig om saken förhöll sig sa, som man sagt mig; och förhöll den sig så, kom jag för alt stöta en dolk i ditt hjerta! — Bra, Salvator, bra! sade Masaniello. Hade vi endast 6 män sadane som du, skulle icke allt vara förloradt. Karteättar Y