—— ——— örser EIRndel och ELAnddeIRMIKtiK. Motståndarne till en sådon frihet, d. å. försvararne af en densamma inskränkande handelns ledning, uppställa ungefär följande försvar: Ä 4) com också friheten att köpa och sälja väl kan vara nytlig för den enskilte köparen och säljaren, så blir dock denna frihet ofta ganska skadlig för många andra, och således medelbarligen för det allmänna; om landtmän och industriella producenter kunna fritt alsätta sina produkter bvarbelst de få dem bäst betalde, så är det ju en klar sak, alt priset på dylika arlihlar skola gå i hojden hemma i inlandet, och således kela konsument-klassen deraf lida betydligt. betsta blir naturligtvis fallet, ju mera frågan är om allmänna nödvändighets-artiklar, — och de enskille Joducenternas fördelar af den fria sorsäljningsrätten motvägas som oftast då al den tillochmed versättliga skada, som det allmänna dervid lider. Om t. ex. vi bafva en granustat, rik på penningar men fattig på såd och sissmedel, så är det naturligt, ott dessa artiklar der sta i högt pris, och alt sädesproducenterna i värt land ditföra sina produkter tillfölje af den oinskränkta handejssriheten. lläraf skall naturlistvis priset på lissmedel också stegras i sjelfva det lissmedel produceraudo landet, och mängen, som der ej har råd att köpa dyrt, skall till följe deraf komma alt lida verklig brist, på samma gång som alla inlandets -och lilsmedels-konsumenter hasova skada af cen oinskränkta exporträtten. En setsmedlens prisstegring har också till soljd en stegring i arbetslönerna, hvilket i sin ordning skall verka till en prisstegring på alla andra förnodenheter, och sålunda genom konkurrens med andra utländska såljare, åstadkomma en minskning af de inhemska produkternas afsättning. På Jetta sätt skall sådesproducentens vinst af den fria handeln medföra förlust för alla andra, så i ett som ett annat hänseende, sant äfven en det allmännas så stora skada, att den betydligt ofverväger den enskiltes fördel af den oinskränkta handelsiriheten. 2) åCFörballanået blisver, enligt handelssrihetens sienders åsigt, detsamma i fråga om kop och införsel. I detta fall räsonnera de sålunda: kOm våra konsumenter få efter eget behag köpa ölverallt, der de finna sin räkning dervid, således ofveralit, der nödvändighetseler lyxzartiklar stå i högsta pris, så mäste de inhemska ptoJucenterna amlingen fåta sia nöja med samma låga pris, eller upphöra att producera, och i bå) Forts. fr. N. 54. de d: li c å