föra och som bevisar bvad en nitisk man med godt uppsåt han verka. Vär aslidne, aktade medborgare, lLifsmedikus Westring, insamlade en summa af 50,000 Rdr, eller deröfver, och desse finzos utan svårighet, för — en trädgärdsinrållning; skulle vi då icke för en så viglig sak, som ell arbetshus, kunna få en långt större summa om så behöfves? Jag vågar alltså pået: vi kunna. Nu har jag så godt jag förmått adagalagt hvad vi vilje, böra och siunna, och jag går nu alt tala om j 1:0. Huru och på hvad sitt man, enligt min öfvertygelse, bör kunna realisera var aktningsvärda idå. Min mening är helt enkelt den: aft vi böra upptaga ett lån, tillräckligt stort för att fullgöra den plan, som sakkunnige män borde utarbeta. Skulle herrarne möjligtvis finna nödvändigt att nedsätta en kommilte, vore det önskligt, att medlemmarne uppmanades, att så fort som möjligt inkomma med sitt förslag. ännu till slut nägra ord. Vi bruka här att pålägga den af stadens innevånare, för hvilken vi hafva förtroende, det besvärliga hall, alt vara satligförestandare, eller, som det kallas, ordförande i sattichusdircktionen. han man med skäl foråra, alt en medborgare, som ofta bar egna besvärliga aflärer, si samvelsgrant, som det vore önskelist och så gerna ban sjelf ville det, kan utföra detta åliggande? Jag för min del tillstar, all jag icke ville, älven om jag hade förmåga dertill. för mycket penningar, älaga mig ett så vidsträckt och samvetsgrani sysslande. Jag vågar derföre föresla, all vi utvålja en fatligföreståndare med anständig lön, så alt han kan berga sig tarfligt med familj. Jag går et litet steg vidare. Om lierrarne skulle billiga alt vi tillsätta en sonad förestandare, så soteslår jag val af en kraftig ung man, med god vilja och passande kunskaper, hvilken vi hundelåla resa till de af Sveriges städer, som i synnerbet äro bekanta för sina goda saltiginrättningar. Jönköping, Norrköping, Malmö m. il. lära vara bekanta för sina goda sådana inrattningar, och som vidmakthällas för otroligt billigt pris. lia vi råd dertill, så kunde vi äfven lata honom besöka Danmark och en del af Tyskland. — Nu har jag nhaorlunda uttalat, hvad som liggat mig om lijertat. Min plan kan möjligtvis anses för kostbar: men det ar sållan man kan utfora någon större plan, utan att det kostar, och enlist min öfvertygelse bör det leda till besparing i en framtid. bet är naturligt, att om de saltiae förtiena silt anderhall, skola faltigutgilterne minskas. Åara efterkommande må gerna betala litet med al desse utgifter. om vi a ett ändamdlsenlist arbetskus inåttadt, halva vi esterlemaat ett godt ars och ett vackert minne ät våra efterkommande. Jag ber er nu mina Herrar, ursäkta, att Jag så länge har lagil eden uppmätksamhet i anspråk! Ä ARAkn SIR TARGET LT ANETTES TULPAN