Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1845, sida 1

HBi3iii —— —— ————— ka underhöllos med stor omsorg och gingo i arf bland kämparne trån slägte till slägte. . De belägrandes och belägrades vapen utgjordes af långa 1orkäppar, med hvilka de rappade på hvarandra af alla krafter, utan alt dock tillfoga hvarandra någon synnerlig skada. Från början af Juni, brukade de, som skulle dellaga i denna strid, att komma tilisammans utom staden för at inölva sig. Vänner och fiender, Christne och Sarracener, manövrerade då tillhopa i den fullkomligaste endrägt; och hvarje gång, efter manövrens slut, inmarscherade de i staden, ordnade i leder ch rotar såsom regulicra trupper och bårande sina rörkäppar såsom gevär. Anulföraren för de Christne, som 1647, vid festen till ära för Vår Fru af berget Carmel, borde försvara fästet på Mercatoplatsen , var ev ung man af 24 års ålder, son at en sattig fiskare i Amalfi, och sjelf fiskare i Neapel. Hans namn var Thomas AÄ niello, och förkortnivgsvis Masan i el! 0., En liten tid tillsorene hade den unge fiskaren tatt rättvist skäl till missnöje med den oblida tullforsatlningen. Hans hustru, som ban varit gilt med i 5 är och som ban ömt älskade, hade al iullbetjeningen blifvit ertappad på försöket all i Neapel insmuggla några marker, i en strumpa doldt mjöl; för hvilken svåra förbrytelse hon blifvit satt i sängelse och sedermera domd att dvarsitta der, tills hennes man erlagt i böter en summa af 100 neapolitanska dukater, eller ungefär detsamma som 350 Riksdaler Svenskt Riksgäld. Det var, enligt all sannolikhet, mera än hennes man skulle, på sitt yrke, hafva kunnat samla under hela sin lifstid, så träget han än hade arbetat. Det hat, Masaniello, efter sin hustrus arrestering, svurit tullbetjeningen, utsträckte sig, sedan domen fallit, från tullbetjeningen lill sjelfva styrelsen. Delta hat var allom bekant, ty Masaniello gjorde ingen hemlighet af detsamma, utan yttrade helt högt på Neapels galor, all han skulle nog veta all på ell el