Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1845, sida 1

sig, att det är vida svårare att föra Ålsia D ban, synnerligast måhända vid sldan alden mal, ren uppråknar, säsom af Hans Jansson i egenskåp af Talman begångna, torde snarare drabba Siåndets Sekreterare. Neka vill jag dock icke; att Hans Jansson ej är vuxen föra klubban, och en olycka var det, ej mindre för honom sjelf, än Ständet, att klubban blifvit satt i hans band, hvarsore vi hafve att tacka bans ijenstvillige vänner och de åstore tidningarneo, som gjort allt, hvad de förmått, för att utbasunera honom som en ovanlig statsmannasormåga, ja t. o. m. under förra Riksdagen småpuffade att få in honom i Stats-Rädet. Ått Hans Jansson nu, då Riksdagens vigtigaste frågor förekomma, begär permission, reser hem och lemnar klubban ät Nils Pehrsson, är ej utan betydelse, och torde svärligen kunna vara annat, än ett indirekt medgifvande å bans sida, att ban ej är vuxen, att vid dessa srågors föredragning leda Ståndets ölverläggningar. — Om insåndarens beröm för Strindlund har jag redan yttrat, att det troligen tillkommit i afsigt, att genom smicker vinna bonom. Strindlund är onekeligen en kapacitet, det kan ej bestridas; men att han skulle abytt roll med den sordne hjelten Hans Janssono, är något för groft tilltaget, och erinrar om ett yttrande af Henrik VIll:s gunstling till sin monark: (Sire! ni är vis som Salomon, from som David, stark som Simson och skön som Absalon. o Jag tror mig genom dessa förklaringar någorlunda fullständigt bafva belyst den insända artikeln och rättfärdigat mina förut fällda yttranden om Bondeständets ställning. Jag vill nu: säga några ord om det sätt, hvarpå bufvudstadens tidningar, med anledning af denna artikel, betelt sig. Allehanda, alltid lakoniskt i sina uttryck, förklarade belt kort och godt artikeln lör en anidshristo. Man måste medge, att, om äfven Allehanda blifvit chostidningo, så har det åtminstone just ej ännu lärt sig hofspråket, vare sig då det skall säga komplimenter åt de Kongl. personerne, eller polemisera med de dkadikalerVisserligen berömma sig åde storep dagligen af sin humana ton och förädlade diskussion, och således måste vi asmå väl villigt och beskedligt tro, att anidskristo är ett om bumanitet och god ton vittnande uttryck. Icke ett enda moliv för sin förkastelsedom hade Allehanda etido att g—3— — —————— — 7 — 7. — E som nu är Ständets Sekreterare, än att KÖR bär ken deltaga i diskussionen, och de felsteg in D nämnde korrespondensartikel rät tvisligen-Stillagk : honom epilheten aredligo, anitisko, eflärulsri benn efosterlandsk. o Insändaren bör — erifira At Str