Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1845, sida 2

rätta, och blott det rätta bör befrådas och biträdas. Nu är emellertid, utaf missberäkning från flera håll, sörhallandet ofta ej sidant, icke som det borde vara, derwat ätven följderna helt annorlunda. Utal en origtig och obegrundad uppfattning af var tids frihetssträfvanden, händer ej sällan, att det husbondevälde och den ornina, som verkligen mången mästare bland silt folk vill göra gällande, blir utaf de okunnigare ansedd som ett otillbörligt tvång (af samma anledning bland liktänkande personer missnöjet med den utkomna nya Vanderboken, hvars egentliga fel bland sina många goda sidor tyckes bestå uti den förbisedda onståndigheten, att ej med alfvarsam näpst hota den pligtsörgåtne, som af en eller annnan obillig anledning vågar, alt uti densamma antyda nåsot orättvist klander mot innehafvaren) och i följd deraf det besinningslösa beslutet af dem senast sattadt, att med görligaste första befria sig utur detta tvång, för att, med förbigående af det tag och rättsenliga, försöka på egen hand, — vid hvilka obetänksamma företag ofta ej saknas uppmuntran, föranledd af den ringaste, den lumpnaste egennytta utaf personer, på hvilkas rättskänsla man verkligen egde större anspråk. Ofta ligaer nu tillika i sakens natur, att sådana ynglingar, genom ett osta sökt och välupplaget umgänge i sällskaper, bland sina vederlikar af båda könen, der redan på förband gjort deras val af lisssöljeslagarinnor — ty det behosliaa dagliga brödet, tror man nu, kommer nog i sällskap med den ingående friheten — da tvånget upphört. llvad a hennes sida ej förut hunnit sparas, blir, huru ock matmoderns gerningar sedan besorjas, från denna stund åtminstone ej försummadt att samlas i Sparbanken. Detta nosa känner och vet den obetänksamme samt bygger härpå den främsta planen; det öfriga förespeglas honom utaf hans egna daraktiga fribetsideer; det djupa perspectivet halkar hans flyktiga blick förbi. Nu är da tiden inne: han står numera på sin egen NB. svaga botten ; men, han är ung, han är fri; hvem kan väl neka honom att försörja sig med hvad ban lärt, blott icke hos någon mästare, ty dels år vecklonen lörliten, och dels är tvänget förstort, dessutom är skraordningen så godt som upphäfven, med den är det forbi; den finnes endast till tillnamnet. Med ett ord sagdt: han är sri; nu gäller endast att taga sitt parti, och hvilket vore väl bejvämare, än att gifta sig. Delta algöres nu med rads räde af lika sorblindelse. Man khan då bältre hjelpas at heter det. Sagdt och gjordt: de sma sparpenningarne upptagas och användas till ett litet hnapphändigt bo och bröllop. Han är nu, att börja med, gift man. Hittills har detta allt för honom gatt mycket lätt, ty mesilen, dertill halva för honom kommit likasa: men nu, redan dagen efter brölloppet, inträder den nakna verkligheten, på hvilken oersarenheten gjort sig så litet beredd, för att göra sin obetvingliga rätt gällande, nu måste han arbeta. Detta går nu så-der; men förtjensten är både ringa och ojemn; han har ännu ej hunnit sörvärsva nagot förtroende; credit han han icke gerna sa; han har ingen säkerhet att ställa; måstarne i Embetet vilja ej räcka hand, ty det erbjudna tarlliga brödet har han sjelf förskjutitt: hushtvran drar för hvarje manad: det vill