RR 2— Öfver ILandelsbalans. Efter D:r Wolfgang Schiitz. För att belysa begreppet 4lIandelsbalans och det dermed afsedda ändamälet, är det nödvändigt att välja det såkallade Merkantil-syslemet till utgångspunkt. Merkantil-systemet är baseradt på följande grundprincip: aför ett folks rikedom är den inom det cirknlerande penningestocken den riktigastn mälaren, och således olverträfsar det land ett annat i anseende till rikedom, som har ett större sorrad på penningar än detta. 5 Så liten svärighet det i närvarande tid kan förorsaka, att estervisa skesheten i ett dylikt påstående, sedan numera national-rikedomens väsen och källor, samt penningens sanna karaktär, att vara endast ett bytesmedel, en värdemätare, blifvit genom vetenskapernas framsteg tillräckligt ådagalagd, så interessant är det dock, att följa på spåren de psychologiska grunderna för denna urgamla, sig ständigt pånyttsodande tanke. Så snart penningen såsom bytesmedel och vårdemätare inträngt sig i folkens ekonomisha förhållanden; såsnart den enskille genom besittningen af en penningesumma, har magt i händerna alt kunna förfoga ofver andras egodelar och arbetskrast i en skala, i samma män inskränkt eller vidsträckt, som de penningemedel, hvarölver han kan disponera äro mindre eller större, så anses han med råtta också i förhållande dertill mer eller mindre rik. cOm detta har sin tillämpning på enskilte, i sörhallande till andra enskille, hvarföre skulle det da icke vara tillämpligt på ett folk, som består af enskilte medborgare, i sorhallande till andra — likaledes af enskille bestående — solk.o sllagkomsten att penningen blott är ett bytesmedel, att de enskilte ocksa, utan all förrädsvis ega detta bytesmedel i större mängd, genom omedelbar besittning al de mangsaldigaste lifvets egodelar, det oahtadt, kunna vara ganska rika — detta allt sörsvinner lätt ur minnet vid tankan på rikedom, emedan man är van, att i föreställningen reducera egodelar till penningar och iche tvertom, d. å. alltid att behalla i siste ett tings penningevärde, icke dess sorbruhningvärde. llus och jordegendom, såd och ladugårdsprodukter, korteligen, allt myntas i vär föreställning lill penningar — och peuningar blir också den herrskande föreställningen has oss, vid frågan om egendom och rikedom. Salunda blir också ett folks formögenbet eller rikedom uppskattad icke efter sammanråknade summan af dess penningeförmögenhet och dess ägodelar, motsvarande