Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1845, sida 2

daren, alt i anledning af en uti slandelsoch Sjöfarts-Tidningen för den 23 Januari detta är. under rubrik Götheborg, befintlig artikel, till begrundande hemställa, huruvida verkligen nagot Skrätvang, så vidt nemligen dermed afses den numera blott ytliga efterlefnaden af de författningar, som under denna benämning i förra dagar så vålgorande befrämjade handtverkeriernes tillväxt och utveckling, kan antagas eller anses såsom medverkande orsak till den öfverhandtagande fattigdomen. Utan att göra något oförsynt anspråk på oselbarheten af sin mening, vågar insändaren likväl försöka ådagalägga motsatsen deraf, och huru manga exempel bar man icke atminstone alt ställa deremot. i Då, som nu allmänneligen fallet är, hvarje välfrejdad och med nödige och redige betyg försedd Gesäll, som tillika äger behörig kunskap uti sitt yrke, så önskar, kan, efter företedt och godkändt prof samt fastställde afgisters erläggande, hvilka sednare vid nägra få Embeten mojeligen skulle kunna minskas, honom ju icke sorvägras Mästerskaps och Burskaps vinnande. benna sakens gang anser insändaren som en nödig Controll för det allmännas belatenhet, då väl ej mera kan bestridas oumbärligheten af duglige och erfarne handtverkare, än Handlande uti hvarje bildadt samhälle, och som af den sökande ej med rätta kan gilvas namn af tväng. Beträfsande de kontanta vidkännanden, som alltid blifva en soljd häraf, och som, i likhet med hvad äfven anmärkls, innom vissa handtverksembeten visserligen kunde och kanske borde nedsättas, tror insändaren likväl, att dessa måhända mera gagna, än skada sökanden, emedan den Gesäll, som vill och estersträlvar alt gå den lagliga vägen till sitt mal, för att, en gang hunnen dit, äfven kunna påräkna lagligt skydd för sin näring, deraf på sorhand blir satt i nödvändighet att hushålla med sina små tillgångar for kommande behof, och for den unge nybörjaren blir deraf klart och åskädeliet, hurusom sparsamhet och beräkning, i förening med arbetsilit, blir hufvudvilkoret, ja enda medlet, för framtida bestaende, och hvarutaf, enligt insändarens tanka, äfven en nyttig vana, åtminstone hos minge, bör blifva foljden. bessa svårigheter böra saledes ej kunna afskräcka, utan fast mera skärpa estertankan. be äga derjemte ett icke otydlig: slägttycke med den regel, som, ännu okullkastad, säger, alt, ahvad lätt kommer lått garo, och hvilken regel längre fram torde tydligare kunna bevisa sin inneboende sanning. Utaf den handtverkare, som på ofvanuppgisua, euligt lag och författningar utstakade, våg sträfvat sig fram, bör man älven med tämlig såkerhet hunna sordra ett mer eller mindre råttsbegrepp: ett ärligt och försvarligt arbete för efter billishet samt omständigheter lämpadt arlvode; bitrade uti de befattningar, han såsom 3orgare och Samhällsmedlem är Samhället skyldig, och utgorande af billige skattebidrag. Då han detta sor, bör äfven han a sin sida kunna hoppas lagligt skydd i sitt yrke, för alt derigenom for sis och sina kunna vinna en tarslig utkomst; foljakteligen, blott i högst enstaka fall behofva ligga Samhällets faltiglorsörjningsanstalt till last. Skulle nu denna olyckliga casus inträffa, så tycks äfven som ban dertill gjort sig mera berättigad. Insändaren tror, alt detta varsamma framåtsträfvande är det med skråordningen åsyftade