Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1845, sida 2

Dessutom tro vi, alt Ur Atterbom, då han un derkastade sig den otroliga mödan, att, ur den namnbunnige Hierophaniens i en dilfus stil, på latinska språket författade skrifter, sammanplocha och i svensk omklädnad för sina landsmän göra tillgängligt det, som i ästetiskt hänseende i synnerhet karakteriserar den ovanlige mannen och velenskapsidkaren; så har han dermed gjort sig sortjent om vår litteratur, på ett sätt. som bör tillförsäkra honom den litterära samtidens och esterverldens tacksamhet. Ty huru mänga voro väl de, hvilka, förrän Atterbom påpekade förhållandet, inom vårt fådernesland hade ens en föreställning om att Svedenborg verkligen var en aocean af poesia, och likväl är detta lika obeskridligt som det länge varit för mängden obekant. Åtminstone mäste den som nedskrifver detta, öppet erkänna, att han för sin del om Svedenborg endast kände, att han var en beryktad visionär, ända till den stund, då en mycket lärd prestman i södra Sverige, hvilken var en anhängare af den Svedenborgska theososien, försäkrade honom, att det icke hängde fullt så tillsamman med den märkvärdige mannen, som man i allmänhet trodde, och att det väl vore för en ästetiker mödan värdt att taga notis om hans skrifter. Och efter läsningen af hvad Professor Atterbom af dessa skrilter öfverstyttat på modersmålet, skall säkert en hvar erkänna, att den lärde presten bade rätt i sitt. påstående, och på samma gång erkänna sin forbindelse till författaren af aSvenska Siare och Shalder.4 För att belägga detta vårt påstående med åtminstone ett ojäfaktigt bevis, vilja vi endast hånvisa läraren till den i dagens tidning och dess seuilleton intagna Åtterbomska versilierade öfversättningen af en Em. Svedenborgs å(Synd, hvilken, bade hvad språk och tankar beträffar, är al en sällsynt och älskelig skönhet. Men innan författaren hinner till tecknandet af Em. Swedenborgs karakteristik, såsom svensk skald, siare och tänkare, har han i början af silt arbetes första del ställt några så kallade Forn: svenska bilder dem han benämnt: aQ hishety, (Kampo och GKärlek.9 Under dessa tre rubriher har sorsattaren i nutids-svenska återgisvit trenne sormids-digter, nemligen: o Palas qvädev, cBjarkamalo och aIlelge och Sigruno, (ett fragment). Teckningen at Ehrensvärd, alor lwilken konsten var allto, och hvilken såsom konstdomare star inom vart fäderuesland oupphunnen, slutar första delen. Andra delen börjar författaren med en ainledande öfversigt af den äldsta svenska vilterheteno och således med den, att egenteligen kronologiskt behandla sitt ämne. Och här mäste vi beklaga, alt författaren, för att nyttja hans egna ord, icke börjat vid betraktelsetrådens egentliga uppslagsända, eller inom de sornskaldiska mythernas och sagornas krets. Ålvenså skulle en utlörligare behandling af solkvisan, denna åder ur mythernas och sagornas af sammanstörtande ruiver undanskymda källa, säkerligen varit för den svenska litteraturen en kärkommen gåfva från den hand, som sjelf en gång anslog så underbart sköna toner på sagoharpan. Visserligen är den sinledande osversigteno, sådan den förefinnes, ganska lärorik, men väl egentligast för dem som gjort forn-nordisk vitterlek redan förut, till föremål för studium. Den, med hvilken detta är händelsen, skall måhända finna den 1edande tråden i någon mån för fint tvinnad. Efter ————— NT A rr om