Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1845, sida 2

bättre känslor emot, men snart segrade hans onda genius och han följde inbjudningen. Det är öfveFslödigt att anmärka det den tillkommande äkta mannen mottogs med väldiga hurrarop af de väntande vännerna. ol dag deltager jag för sista gången i era därskaper, och i morgon skiljes jag från er, ropade han till dem. Det rumlades dugtigt om hela natten igenom, champagne rigtigt strömmade, och vid middagstiden var blott en så pass redig, alt han kunde Skaffa de andra, som alla voro alldeles ohbjelpligt druckne, hem tiil deras boningar. Vår fästman sof oafbrutet ett par dagar och då han vaknade, så hade han försofvit sin bröllopsdag. Det förstås af sig sjelf, attftöljden af detta rummel blef en brytning emellan de begge familjerna. Brudgummen. har på någon tid rest till London, för att undgå sina kamraters stickord 0 sin svikna älskarinnas, en insodd korsikanskas, dolk. ETT UR FÖR GODT PRIS. Österlänningarne — berättar Miss Roberts i sin Resa i Indjen — mäta tiden efter längden af sin skugga. Frågar man någon, huru mycket klockan är, så ställer han sig straxt alldeles käpprak i solen och observerar, huru långt hans skugga sträcker sig; sedan mäter han med sina föller längden, den har intagit, och såttes på så sält i stånd, att med temmelig noggrannhet bestämma timmarne. Asven önska arbelare lisligt, alt se sin skugga nå den längd, hvilken utvisar, att deras fritimme är inne. Perför sår man ossa höra en irött menniska säga: oIIvad det dröjer länge, innan min skugga kommer! Och frågar man någon, hvarför: han icke kommit förr, så får man ofla till svar: Emedan jag väntade på min skugga. o