Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1845, sida 1

DUDU ———— — —— det är Smålands hjerta; Wexiö stad är deruti belägen, och nu sitta här, liksom förra Riksdagar, män, som deruti både äro födde och boende, alla i samma vittnesbörd sammanstämmande, och dess allmoge anser sig bland Sverizes BondeStånd sisom ett af försynen utvaldt folk, hvars lag, hvilande på försakelse, en dag skall beherrska verlden. Men denna naturtrogna teckning skall man en dag tyda för en feberdröm eller dikt, fast i den innebor en ny samhällets lisskraft — och djup sanning ligger på bottnen under ordens slago .... Ett sådant der ai sak dräpande argument kunde naturligtvis motsidan icke låta oanmärkt passera. Det var den store natursorskaren, Stäthällaren i Noachs ark, Gresve M. Björnsljerna, som gaf sig ut på djupet med detta försök. Att man, när man beger sig ut på djupet, kan räka att dtaga vatten öfver husvudety, är något, som lätteligen kan hända, och detta inträffade älven med den ädle Grefven. Se här, huru han den 9:de sistlidne December argumenterade: (Man åberopar Wårends härad i Småland, ö(der den lika arfsrätten eger rum, såsom ett eberis på, att den icke medfört några skadliga eföljker, ett i sanning något negativt (.) och emenlöst (!) skäl, för att tillvägabringa ändrinogen af en urgammal lag, som ieke heller medösort några skadliga (2?) följder i det öfriga Sveö(rige. Men hvad är uppkomskben till denna darfslag i Wärends härad? Jo, under ett Danskt cansall sprungo karlarne, men qvinnorna sör(svarade sig. v (xill belöning derför erhöllo dessa qvinnor af (konung Sverker den lika arfsrätten, äfvensom erättägheten att hafva fältmusik vid sina brolklop. karlarne deremot straffades medelst en (till denna dag utgående springeskatt, och meadelst förlusten af deras dubbla lott i arfvet. (Men, mine Herrar, de Svenske männen hafva lännu icke sprungit i massa; må de derföre (förskonas för Konung Sverkers strafflag lo Det kan man verkligen säga är att hafva reda på sitt fäderneslands stora minnen, ungefär på samma sätt som den gamla frun i vaudevillen ade Danske i Parisvo bar reda på Nordens geografi, när hon säger att Köpenhamn är hulvudstaden i — Lappland. Med den Wärendska arfsrätten hänger nemligen, enligt både solktraditioner och våra håsdatecknares vittnesbörd, så tillsammans, att i Konung Alles (Atles?) tid hade alla Reideller Södergötbar varit stadde utrikes. Danskarne hade då inbrutit i