Småland, slagit läger en half mil srån Djö ström, samt sköslat rundt omkring sjön Möckeln och dess öar. Ansoraren för Danskarne, Taxe, skall en gång varit drucken och lagt sig att sofva, vid hvilket tilklälle en stor sten nedfallit (eller nedrullats) och krossat honom. Stället, der detta hände, skall sedermera blifvit kalladt åSalige grufvanp), men berget Tanoskaeller Taxe-klint. Danskarne antogo då en Tumlinger till anförare. Blenda, en qvinna från Konga härad, fattade nu mod, utsände budkallar till alla qvinnor, som kunde göra bistånd, och företog sig att befria landet. Qvinnorna tsamlades vid Gdemla, der domaresätet var, lsagade derelter till Bråvalla bed, der de slogo liver på den delen af densanuna, hvilken ligger nära sjön Salen och Bledint ga näs, på Benestads och Dansjo byars egor. Qvinnorna lockade nu Danskarne till sig, förplägade dem väl, osversollo en del af dem under sömnen och ruset och nedgjorde sedan i öppet slag de öfrige, tillika med en små-konung och hans söner, hvilka kommit att förstärka hären, och kallades derefter deras grilter Konungsbackar, samt sjön Dansjön. Byn erböll namnet Dansbyn; stället, der danska kämpen Olof blef al qvinnorna ihjälslagen, Grebbe-, eller Pig ebacken; platsen, der Danskarne lågo slagne som kråkor, k rå ke ba cken, och slenröset, under hvilket deras anscrare blef begrafven, Tumlingeron. Efter slaget sdAgrade sig qvinnohären om aftonen ett stycke iran Dråvallahed, der de förlustade sig och offade ål Gudarne. Då Konung Alle hemkom, beviljade ban äl qvinnorna i Wärend stora förminer, under namn al Wärcnds Iärads-rult, och bland dem, att, såsom kämpar, bära ett balle till minne af deras tapperhet. Iillika blef stadgadt, att hustrun skulle ärsva lika med sin man och en syster lika med brodren; hvarförutan qvinnorna äfven befriades sran alla kronoutskylder och erbollo tillstand att vid bröllopstillsallen lata slå på trumma framför sig, liksom om de bade tågat ut till strids. Konung Carl XI förnyade, på Landshösding Stromselis begäran, dessa privilegier, hvilka ännu i dag sortsara. tivad nu den af Herr Grefve Björnstjerna omförmålda aspringskartteno beträftar, så eunde den icke paläggas akarlarney, af det cobla skäl, att de voro utrikes, när ofreden ulbröt. Emedlertid erlägges verkligen af några socknar i det gamla sylkeslandet Wärend en utskyld, som benämnes aspringskatto, men denna har uppkommit på så sätt, att, då Blenda, för ak samla qvinnorna till sosterbygdens försvar, utsände budkaflar, kringburos desse icke af innevånarne i några socknar så hastigt, som nödvändigheten fordrade; hvadan de ock ankommo till den allmänna mötesplatsen först då, när slaget var ölverståndet. För denna sin senfärdiget att springa omkring med härbudet blefvo uclggakae i dessa socknar ålagde alt erlägga ein åsau, såsom en strassande erinran, att en an gång, när fosterlandet påkallade deras , ej sola med att lemna densamma. — Sten blef således, såsom läsaren ser, palagd, icke derföre, alt man sprang , utan derföre, att man icke sprang, hvilket är just raka motsatsen al hvad IIr Grefve Björnstjerna behagat anföra. Vi känne mycket väl, att en och annan häfdatecknare har velat förlägga denna händelse till Konung Sverker den förstes tid och säger, alt det danska insallet i Småland härrort deraf, A — — —