Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1845, sida 2

uttalat vigselns heliga ord, med dos röst stämde upp en psalm för döende. Vid denna förändring skältde hela denna menniskomassa al fasa, och ett oredigt mummel af förskräckelse genomlopp densamma, ty nu begrep den, att endast första akten af detta skådesper var förbi och att en förfärlig katastrof skulle komma att utgöra upplösningen af detsamma. Antoniello, okunnig, liksom alla andra, om det öde, som väntade honom, kastade en häpen blick kring sig, då i det samma bödelns tvenne medhjelpare bemäktigade sig honom, och, innan han fått tid att sätta sig till motvärn, bakbundo hans händer. Bödeln drog nu ut sitt svärd ur skidan, under det att hans medhjelpare förde den dömde fram till stupstocken, hvilken, såsom förut nämdt är, befann sig midt för altaret på andra ändan af schavolten, och nödgade honom att falla på knä framför densamma. Constanza gjorde en rörelse för all springa till Antoniello, men presten hejdade den unga qvinnan i det han utsträckte ett krucifix emellan henne och hennes make. Antoniello såg då, att allt hopp var ute för honom, och begrep, att hans dom oåterkalleligen var fälld; ban tänkte fördenskull endast på alt gå döden värdigt till mötes. Han lyftade sina blickar upp mot höjden, läste med hög, tydlig röst en bön, och vände sig mot den nästan afsvimmade Constanza med de orden : ovi se hvarandra åter i himlen ! Sedan lade han sitt hufvud på stupstocken. I samma ögonblick blänkte mästermannens svärd till likt en blixt, och massan vek, under ett förfärligt skrik, tillbaka; Carracciolos hufvud, i ett enda hugg skildt från kroppen, hoppade från stupstocken ned på gatan och rullade emellan benen på de schavotten närmast stående åskådarne. Tvenne processioner, den ena bestående af munkar, den andra af nunnor, framskredo till schavotien. Den förra bortförde den afrättade Carrac