— änmu ett par ord om den lika arfsrätten ). Hvad Herr v. llartmansdorsss och hans likatänkande ståndsbröders vädjande till ebäfdernas vittnesbörde angår, så hafva desse många sädana att afgia, hvilka kidderskapet och Adeln väl helst skulle önska hade blifvit sortegade. Nästan alla de olyckor, som, sedan urminnes tider tillbaka, drabbat Sveriges land och folk, hafva utgått från Adeln, bafva baft sitt ursprung i dess omätiliga herrsklystnad och begär att i stoftet. nedtrampa de andra samhällsklasserna. Att säga elsäderneslandets upprätthållande och ära vara oskiljaktigt förknippade med Adelns tillvaro och verksamhete är ett sjelfskryt, si ihaligt, tanklöst och osmakligt, att man verkligen behofver en så oblyg panna, som IIr v. llartmansdorll, för att kunna komma fram med något sadant. om ock åtskilliga af Svenska Ådelns namn glänsa i aflägsna tider såsom stjernor af första storleken, så kommer sig detta dels deraf, att bildningen då ännu icke hunnit tränga ned till de ofrälse stånden ; dels deraf, att Adeln under svaga regenter vetat att tillskansa sig statens förnämsta, så väl civila som militära, embeten och tjenster ; dels deraf, att Adeln för hvarje gryende, ofrälse talang, så vidt på den ankom, afskar alla tillfällen att utmärka sig. Väl fick den, i en längre framskriden tid, sedan borgaresöner började att besöka de utländska lärosätena och egna sig åt det andliga ståndet, en svar rival i presterskapet; men ofta förenade sig de hierarkiska och aristokratiska myndigheterna till vinnande af ett gemensamt syltemal, det nemligen: att förtrycka, utsuga ) och förfäa (su venia verbo!) de dem i bildning och makt underordnade samhällsklasserna. Var Svenska Ådeln någon gång emonarkiens stöda, så var den älven, och nästan alltid, en kräfta för folket. lÅtom oss kasta ögat på den tasla, hvilken en af kidderskapets och Adelns egna medlemmar, Frinerre Anders Cederström, uti sin aprolest mot protestena, i detta hänseende uppdragit! (Sver iges egen historia a, yttrar Hr Friherren, ulemnar ) Forts. fr. föreg. N:r. ) Genom den af Konung Carl XI anställda räfst återvann Staten 10 grefskaper, 70 friherreskaper och en stor mängd siterrer och kronohemman (blott i Liffland 4110 hela hemman) hvillca Adeln slagit under sig. Förut, genom Gustaf I:s redluktiun hade riket återerhållit 20.000 hela hemman, som det andliga väldet vetat förskassa sig. Se vidare Fjaltislik åfver Sverige af Carl af Forsell, tredje upplagan, pag. 72 och följ.