nom religionen, på samma gång som han sörhlarat att sorskningen i och tolkningen af den Heliga Skrift böra vara frie från tvånget af hvarje yttre auktorilet. Visserligen är det en sanning, att inom en kyrka, som antager de 42 ofvanstående artiklarna mojligen, ja till och med ttoligen, fröet är nedlagdt till flere från hvarandra mer eller mindre divergerande sekter; men lika sant är det äfven, att inom de Rongeska lärosatserna fröet finnes till en religionens orgamska lefvande utveckling till. något bättre, än den lormchristendom, som beklagligen gjort endast allt för mycket ondt i verlden och skall sortsara att göra det, tills 4:de och 42:te arliklarno i Ronges konsession i full gållande kraft tilläta att sprida nya lisssaster inom andra protestantiska kyrkor, hvilka redan ölvergått till en så ihålig ytterhet, att elt okufveliat religionssvärmeri mäst framstå och bära vittnesbörd om, att läran äl folket gilves på elt sätt och i en form som icke lingre motsvara de religösa behol, tidsandan framkallat.