Ä 2222 — —— —— ER — —h——ä—ä 22 AQAQ2 —pj—2—— —ä— — ———W qsscA————n;ingn,nnNrs GCL? —246ccct u:e e4nnaipgb,27;t77,Jetu7n —8hhe5 — —— se:jIe — O-060 iche vara ur vägen, om Tit. sättes i tillfälle at collationera Aftonbladets omdöme med personers, som deltaga i behandlingen af riksdagsärenderna och säle les lorde kunna anses bäst underrättade om förhållandet. Några sådane personer få härmed upplysa och förklara, att ofvan angilna teckning af denna riksdags Bondeständ är till hufvuddragen sullkomligt trogen, hvilket äfven de oinvigde kunna upptäcka vid en noggrannare blick på de i sjelva Aftonbladet intagna diskussionerna, ehuru det sar medgifvas, att Aftonbladet för det mesta sökt undandölja sådana förbandlingar, som icke utfallit efter dess önskan. Det dröjde ej länge efter riksdagens början, förrän Talmannen Hans Jansson visade sig som en nitisk regeringens budbärare, glömsk af den sjellständighets känsla, för hvilhen han såsom riksdagsman bade blifvit så mycket utropad. Redan när frågan om de i Stats-Utskottet invalde Landshöfdingarne förekom bos Ståndet styrde ban annan kurs, i det han gjorde allt sitt till för att få Utskottets yttrande utan vidare åtgärd lagdt till handlingarne, då deremot Ständets majorilet önskade och äfven beslöt en sormlig anmodan till Adeln att utse andra Ulskottsledamöter. berefter gaf han ett bögst betänkligt hugg på sig vid ölverläggningen angdende rihsdagens prolongation. For att afskräcka dem, som icke ville inga på förlängningen, sökte han tyda grundlagen sa, alt om Standet beslutade, alt någon anmälan derom icke skulle hos konungen göras, hade det på samma gäng förklarat, att rihsdagsärenderna voro behorigen fulländade — ett försök, som dock motile så skarpt motstånd, att han fann sig nödsakad återkalla den voteringsproposition, han i enlighet härmed hade föreslagit. Flera andra bevis på bans ombytta tänkeoch handlingssält skulle kunna anföras, men man torde, dem förutan, mer än tillräckligt inse rätta sammanhanget, då vi erinra om den tilldragelse, som inträffade under handläggningen af Första Bulvudtiteln, eller frågan om avslagen till Kongl. Familjen. Som bekant är, bade Hans Jansson vid sorra riksdagen yrkat, att Konungens hoshällningssumma skulle nedsättas med 100,000 Rdr, och härvid begagnat uttrycket: 4Förliler eder icke uppå Furstar. Om detta uttryck blef han nu på ett pikant sätt påmind af David Andersson, som sade sig mångenstädes bafva blifvit uppmanad alt noga minnas den vordade Hans Janssons ord och derfore ansag sig fortfarande böra payrka nedsåtiningen, Denna biltra lexa hade vål icke gerna blilvit gifven Talmannen, utan all man var öfvertygad, att ban nu befann sig på andra vägar. — Sahlström, Dakllöf, Zetterberg och von Zweigbergk, som förr ständigt äflades alt framstå såsom de mest srimodige, ha likaså under närvarande riksdag alllemelanät gall styrelsens ärenden och förordat dess önskningar, äfven da dessa burit smak af det gamla systemet, och härvid ba de troget varit biträd de af Killbom, Samuel Samuelsson från Östergöthlands och Brulm från Hallands Län. Alla dessa äro såkallade possessionater och tillhöra herreklassen, hvadan lit. bör finna, alt dess correspondent icke halt så orätt i sin uppgilt om de der herrarne, som bilda en egen falang. Bland dem, som i öfrigt böra till denna sida, kunna vi, utan fara för misstag, nämna: Norberg från Westeras län, Per Persson från Orebro d:o, Anders HBrihsson från Elisborgs och Bothius från Dalarne. Ålt Aftonbladet och Dagligt Allehanda sorgsälligt omhulda samma berre-sordelning, bar svärligen kunnat undsalla Tit.; men om, mot sörmodan, någon ledning härutinnan skulle behosvas, hänvisa vi på deras sortigande af det nyligen sorsiggangna valet till Revisorer lör låneContoren i Götbeborg och Malmö. IIvarföre de icke omtalat förloppet häraf, då de hastat att kungöra de öfriga Ständens val, låter icke förklara sig annorledes, än att Dahllöf var en bland aspiranterne till Revisorsbefattningen för det förra Contoret, men mäste stå tillkalla san An Annan TÄAhannoe Aundoreccnn