—— — Tankar öfver Statssärssatuaämg, ) af Moses Mendelsohn. Lycksaligheten bar: en Extension, en Intension och en Protension. Ju mera egodelar, ju starkare och ju längre deraf njutes, desto större är lycksaligheten. Om vi således vilje lägga en måttstock på en statsförfatnings forträfilighet, eller duglighet, så måste vi icke ensamt se på (taga hänsyn till), huru länge den egt bestånd. En statsförfattning af kort tillvaro kan dersföre vara mera duglig att befordra menniskans lycka och således äfven mera öfverensstämmande med Försynens afsigter, än den alldra längst bestående. Skulle männe, t. ex. Romarne och Grekerne, icke helst hafva bordt lefva sisom Beduinerna? Nej! Fortskridande till högre medborgerlig sullkomlighet var här Försynens assigt med dessa menniskor och således äfven mera öfverensstämmande med, passande för, deras lycksalighet, än ett ensaldigt, rätt nomadlif, som några ärtusenden bortåt varit passande för Beduinernas lycka. Men hvad båtar det likväl? Måste icke Romare och Greker dock till slut duka under för barbarer? Hvem måste duka under?! Visserligen icke alla dessa store. män, hvilka stråla med en oförgänglig glans i historien och ännu stå som värdiga mönster. Sådana skapelsens blommor hafva icke förgäfves dostat bär på jorden. be hafva esterlemnat en vällukt, som ännu är oss behaglig, och de sortvara kanske ännu sjelssve, i ett tillstånd af högre sullkomlighet, såsom frukter. Men deras statsförfattniog bar gjort ett fall. Deras barn funno icke mera samma tillfälle till sina krasters öfvande, icke mera samma motstånd, men också icke mera samma uppmuntran. Förhallanderna hafva betydligt förändrat sig och med dem äfven de euskilta menniskornas bestämmelse. Här var ett menniskornas fall nödvändigt och således Försynens visa afsigt. Menniskans helsa har afven sin Protension, som är större ju längre menniskans lif lortvarar; men hvem bryr sig väl om att i sin Diet blott tänka på Prolension? Alla skulle vi i betydlig män kunna förlänga våra lefnadsdagars mängd, om vi låte detta vara vär enda omsorg. Försynens allmänna plan, menniskans bestimmelse i dess största allmänneligbet, omfattar alla möjliga statslorsattningar, ja, alla det menskliga lilvets tillstånd i större och mindre samfund, allt efter deras olika läge och beskaffenhet; och äro underkastade oändligt många ) Forts. fr. N:o 37. . 6D