hyarutom de nykomne riksdagsmännen till slärre delen äro att träffa på denna sida. Här vidhåller man orubbade samma åsigter, som ledde det fordna Hans Janssonska partiet och som då tillvunno detta så rika losord i de stora lianinaarne, det vill säga man går sin väg rakt fram, utan att fråga ester anvisningar från högsta ort. Hvad som i går var svart gör man ej i dag till hvitt, utan ger hvar sak sitt rätlta namn såsom det höfves sjellständige män. Uppskattandet af de goda afsiaterna hos styrelsen är derföre icke mindre innerligt, men man fordrar något mer af hennes; man vill se de mångbesjungna särhoppniugarne uppenbarade i handlingar, vill hafva något annat att stödja sig vid, än toma drömbilder. En om statens öden rådplägande församling får icke bete sig som en hänryckt älskare, hvilken i sin lycksalighet målar allt i rosenrödt eller himmelsblätt, förgåtande, att han befinner sig på jorden med dess skuggsidor, dess stridiga interessen och hårda verkligheter. Medgilvas måste fördenskull, att Rulbergska partiet, lånat ifrån att sörtjena de stickord, som det på sednare tiden sätt uppbära af de stora tidningarne, äger anspråk på aktning och bifall, som också här egnas det af alla sansade och sörståndige. Rutberg hevistar nu det sjette riksmötet och har alltjemt tillhört de frisinnade, älven i de tider, då det var förenadt med faror och äfventyr att ställa sig i oppositionens leder. bet är således icke någon opinion sor dagen, som han hyllar, såsom fallet varit med mängden al våra hogtberömde oppositionshjeltar, hvilka först mot slutet af den gamla regimens lesnad och sedan de såägo sig ha säkert ryggvärn, trädde fram på banan och slogo stortaligt ikring sig, men som nu, för det vinden tycks blasa åt annat ball, straxt äro lärdige att böja knä för den nya jargonen. Den andra afdelningen af Herrarnes, eler de förtjustes, motståndare har Slrindlund till sin fana, och hit kunna bänföras Ola Jeppsson och Lars Pettersson från Blekinge, er Jönsson från Christianstads län, Apelqvist m. fl., hvilka i förra systemets dagar ansägos för dess anhängare. Af helt naturliga skäl stå de nu på annan grund och det äger sin fulla riktighet att de, när de så vilja, bestämma stridens utgång. Också får man lof att göra Strindlund den rättvisan, att ban är en bland de skarpsyntaste och dugligaste riksdagsmän, som någonsin funnits i Bondeständet, samt att han dessutom är i taktiken måhända den mest bevandrade. Hans förhällande under närvarande period har sorsonat sordna alvikelser. Han är nu alltid den förste att bevaka Standets bästa, och det sker med en takt och hållning, som mer än en gång kommit Ständet att nästan mangrant förena sig med honom. Man kunde säga, alt han bytt roll med den sordne hjelten Hans Jansson, likväl med den skillnad, att Strindlund i erfarenhet och sakkännedom lemnar sin föregångare långt efter sig. IIvad denne srambar, kom vanligen icke ur egen satabur, eluru det tycktes så för den beundrande hopen, som fästade sig vid bans onekligen lätta föredrag, men Strindlund deremot bar alltid sjelf något i matsäcken, som man säger. Ola Jeppsson utmärker sig för en bumanitet och öppenhet, som till och med då han försvarade det af döda systemet gjorde honom till bela Ständets vän; och att han derföre nu maste utöfva ett icke oväsendtligt inflytande, faller af sig sjelft. på vi sålunda antydt den förändrade position, Strindlunds parti intagit, bör man lätt begripa, att detsamma för närvarande äger beroringspunkter med Rutbergska sidan och med denna gör ell i vigtigare omröstningar. På det sättet bar Talmannens trupp blifvit åtskilliga gånger öfvervunnen, och, derest icke tecken ske i solen, kommer den troligen äfven hädanefter att förlora mången maktpåliggande drabbning, tilldess riksdagstrumpeten åndtligen manar till allmänt asftäg. . L JA 1 AA Re AA —A AMA pm — — — 5