Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1845, sida 2

kommande och vänskapliga sinnelag. Detta goda förstånd har redan visat sig verksamt vid deinledda, men ännu icke tilländabragta underhandlingarne, angående upphäfvandet af en mot vära handelsintressen och vår värdighet stridande afgift till en af det nordliga Afrikas kuststater. Berältelsen om rikets tillstånd skall visa eder värt framskridande i administrativt och ekonomiskt hänseende under loppet af de sistförfilutna trenne åren. Uti de propositioner och meddelanden, som skola blilva Storthinget förelagde, skall jag fästa eder uppmärksamhet på hvad som under detta Storihings sammanvaro är onskligt eller nödvändigt att till det allmänna bästa utlöra och förbereda. I det jag härmedelst förklarar Norriges elfte lagtima Storithings förhandlingar vara öppnade, anropar jag Försynen om att leda och välsiana edra arbeten, försäkrande eder om hela min konungsliga ynnest och bevågenhet. a Efter att II. M:t genom Statsministern Due låtit uppläsa berättelsen om rikets tillstånd, upprepade Högstdensamme mundtligen den grundlagsenliga eden. Storthingets President besvarade IH. M:ts tal med följande ord: eNådigsle Konung! För första gången efter E. M:ts Herr Faders, den store och solkkäre konung Carl Johans hädanzäng hafva det Norrska folket församlade representanter den lyckan att i sin midt emottaga Eders Majestät såsom Norriges konung, och vi begagna oss med innerlighet af detta tillfälle för att försäkra Eders Majestät om det Norrska folkets obrollsliga trohet, tillgisvenhet och tacksamhet, Storthinget förenar med Eders Majestäts sina önskningar om framgång för konungens och Slorthingets gemensamma bemödanden för rikels sanna väl och nedhallar Himlens vålsignelse ösver de ansträngningar, hvilka icke skola sparas för alt uppan detta mal. Storthinget bar i denna högtidliga stund å Nationens vägnar emottagit bekräftelsen på den af Eders Majestät aflagda ed dalt vilja regera konungariket Norrize i öofverensstämmelse med dess konstitution och lagar. Djupt och varaktiat är det intryck, denna vigtiga handling kommer att efterlemna hos enhvar af oss. Det valspråk, som stralar från Eders Majestäts konungaskeld och hvars anda allaredan uppenbarat sig i lhlers Majestäts tegeringshanddlingar, lastar det herrligaste ljus öfver betydelsen af den af Eders Majestät aflagda konungaeden. Sagorna båra viltnesbörd om, att i Norriges forntid en af dess älshkligaste och mest utmärkte konunsar, Hakan Adalsten, då han uppträdde på Norrises thron, allade ett lika löfte, och vi förmå icke på ett båttre och hjertlizare sätt uttrycka solhels känslor, då Eders Majestät antydde ahärtt och Sanningå som Eders Maj:ts ledstjeraa, än alt göra Shaldens i anledning af Hakan Adalstens löfte uttalade ord till våra, nemligen: (Frem dem, da fremmer Du dit Garn! Vi hilse Dig med kongenarnm. Vi slute dennasammankomsts oförgätlige handlingar med den innerliga onskan: (Gud bevare Konungen, Fäderneslandet och Brödrariket!Detta sednaste utrop upprepades af Storthingets samtlige medlemmar. Efter att DD. MM. med sin svit lemnat Siorthingets församlingsrum, antogs enstämmigt, att