ra lolKS VÅHUAI, 11012 . gilne af Eders Majeståters samtlige ålsklige barn, på Norrsk grund och, med hjertan, vidzande sig af glädje och hopp, hjude vi Eders Majeståter ett upprigtigt välkommen: Nådigste Konung! Med djupt vemod emotiog det Norrska solket sorgebudskapet om kEders Majestäts åldersligne llerr Faders, vår högt älskade Konung carl Johans dödliga bortgång. Dock, vål oss! den kärlek och tillgifvenhet, hvarmed solket omsattade denne upphöjde och i den europeiska historien sramstående och utmärkte personlighet, stiharen af Norriges och Sveriges lyckliga förening, af hvilken vårt sädernesland under hans länga regeringstid har emottsagit så många och stora välgerningar, — ösverslyttas med så mycket större förtröstan på Eders Majestät, som folket allaredan har erhållit otvetydiga bevis på Eders Majestäts önskan och vilja alt befrämja Norriges anseende och lycka. Redan hafva de väsendtliga stötestenar, som lade hinder i vägen för den tillit. mellan brödrasolken och den tillfredshet med föreningen, hvilka utgöra dennes; säkraste grundval, genom Elers Majestäts rättskänsla och kraft blifvit undanröjde, och under våra från forntiden ärfda nationella tecken och färger, Som af Eders Majestät blifvit oss återgifne, hafve vi jublande yälsignat Eders Majestäts namn. Tanken på allt detta ingilver de gladaste förboppningar och de ljusaste utsigter för Norriges och föreningens framtid. Den ger oss äfven den vissaste sorsäkran om, att folket, i dess sträfvan efter att utveckla sina institutioner i öfverensstämmelse med den grundlag, under hvilken det känner sig lyckligt, i Eders Majestät skall finna det bäsia och säkraste stöd. Nådigste Drottning! Från den första stund Eders Majestät beträdde Nordens grund, bar det Norrska folket vördat och beundrat Eders Majestäts dygder, och allaredan dessförinnan, fran det ögonblick nemligen då Eders Majestät förenade sitt öde med Oscars, såsom hans hulda ledsagarinna på lifvets väg, hade Eders Majestät vunnit folkets hjertan. Vi hasse sedan sett E. M. i den stilla, busliga kretsen såsom E. M:s upphöjde Gemils goda engel, som en öm mor och en vårdande ledsagarinna för E. M:ts kungliga barn, — alltid som ett lysande exempel för alla, nåra och fjerran. bet frö, som E. M. derigenom har utsått i brödrarikena, skall spira upp och bära ädla frukter, icke allenast för 085, utan äfven för våra efterkommande i senaste led.a tl. M. Konungen behagade härpå gilva till svar: Med oskrymtad glädje ser jag mig omgisven al Norriges trofaste söner, och med rördt hjerta mottager jag den vålhkomsthelsning, som nationens representanter bringa mig och min samilj. Den allmänna tillsredsstålielse, med hvilken det Norrska folket emottog mina beslut, rörande emblemerna för dess nationalitet, visar tillsyllest, huru mycket Norrige sortjenar den åtofulla plats, bvilhen det, 5 S0m ett sjellständigt rike, intager bland Europas s aler, och är en borgen för, att det älven skall veta att bevara densamma. Den ökade tillit till det ädla folk, med hvilket det Norrska, genom min stoTe, alven af eder så djupt saknade faders bemödanden, för alltid förenades, och hvilken vid detta tillfälle så hogljudt uttalade sig samt på andra sidan Kölen så upprigtist besvarades, har ännu starkare sammanknuiit fostbrödrabandet och påtryckt det en trofast vänskaps varaktiga insegel. I det Norrska folkets under dess jubel så bjertligt uttalade känslor för mig, har jag redan skördat en rik och kär belöning för mina redliga afsigter och sträfvanden för begge de förenade rikenas anseende och lveka. Jag tackar eder för den kärlek och tillgifvenhet, med hvilka I äfven omfatten min Gemål och mina Barn, och beder eder vara försäkrade om, alt dessa, för oss alla så dyrbara, känslor finna aterljud i djupet af våra hjertan! Mottagen alla och enhvar i synnerhet försam dra met dan das! stäl gru pri Tic rep 0. tal nu me lid på gi: dr l. Ib