deras esterkommande, der bör, enligt en inneboende nödvändighet, ovilkorligen följa: anlingen stillastående, eller relosrada rörelser. Den högsla grad af sullkomligket hotar med tillbahasmende, på det att drissjedrarne åter måtte kunna spänna sig. Med afseende på enskilta personer, torde lörhållandet just icke så alldeles vara detsamma. väl pastå minga läkare, hvad kroppen beträffar: att den fullkomligaste helsa är sjelf en sjukdom, eller åtniinstone nära derintill. Sauledes azisves det ett fullkomlighetens högsta strappsteg, en spets, som maschinen icke är i stånd alt uppnå, utan fara att gå tillbaka och storta. Ått detta har tillämplighet på själens högsta fullkomligbet — derpa tviflar jag. , om x