Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1845, sida 2

snart var allt tyst igen. Om aftonen, följande dacen, öppnade talifal Tobal en honom från hans svärson tillskiekad paket och vek, betagen af bestörtning och fasa, tillbaka, när han i densamma fick se sin dotters biodiga hufvud. Sluf. MAMSELL LIND i Berlin bragtes för någon tid sedan en serenad, vid hvilken den utmärkta konstnärinnan visade den ovanliga arlighelen att från öppet fönster i sin i tredje våningen belägna boning, med sin melodiska röst, aceompagnera de föredragna musikstyckena. SCENISKA TALANGER KONGLIGT BELÖNADE! Sedan det engelska skädespelaresällskap. som nu uppenåller sig i Paris, gilvit Hamlet i Tuillerierna, skickade Ludvig Philip till samma sällskaps korpyfö, Macready, en med guld, diamanter, smaragder och ebiner rikt prydd damascenerdolk, till Miss Faucit och Mamsell Plössy kostbara armband, och till direhtören IIr Mitehel en med det kongliga namnehiffret försedd gulddosa, i hvilken läg en anvisning på 3000 Fr. —— — hwmhnRCInn OCH BIVAROL. Den förre, försaltare till slere svulstiga dramer, lefde i ovänskap med den senare, bekant för sin gviekhet, och yttrade sig en gång: odenne Rivarol för ett högst ledsamt och räkigt lis.o Då Rirarol fick höra detta yttrande, svarade han helt lakoniskt: omilt lil, är en så lråhig dram, att jag påstår, det Mercier är den, som gör den.) — —