Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1845, sida 2

Ä ö civila och mililära auktoriteter presenterade för DD. MM. Konungen och Drottningen samt den konelisa lamiljeu.Då denna kur var förbi, insunno sig Christiania stads förmån och representanter, vid hvilket tillfälle åtskillige tal vexlades, som utrymmet dock ej medgisver att här reproducera. Ibid. den 12:te Februari. — Emottagen af den dertill utnämnda deputation, insann sig ll. M. konungen i Storthinget klock. 4, beledsagad al DD. KK. HH. Kronprinsen samt Arffurstarne Gustaf och Oscar, det Norrska Statsrådet, ledamöterne af llögsta domstolen m. fl. auktoriteter. II. M. Drottningen samt DD. hk. IHH. Prins Åugust och Prinsessan Engenia med svil hade hort förut tagit plats i den för Dem särskilt inrättade loge. II. M. Konungen uppläste derefter följande tal: (Gode Herrar och Norrske Män! Det norrska folket, som med oförändrad kärlek och tillgilvenhet belönade min hädangångne Faders sträfvanden för rikets lycka och anseende, har, genom sin trofasthet och tacksamhet, nedlagt den oförgängligaste minneskrans på sin krönte välgörares, vår faderlige och höghjertade Konung Carl Johans graf. Måtte Försynen, som utkorade honom att knyta ett oupplösligt brodersband mellan tvenne, till gemensam fördel och trygahet förenade ädelsinnade folk, framdeles som bittills vä!signande beskydda dem och hans verk! Arsvinge så väl till hans throner som till hans varma önskningar för brödrarikenas sjeliständighet och lycka, ansåäg jag det för min första konuneslica pligt att fullborda det, som döden förnekade föreningens store stiltare att tilländabringa, och att på ett för båda Nationerna tillfredsställande sätt ordna några unionella förhållanden, i öfverensstämmelse med den i fö renings-aklen uttalade jemlikhet i politiska rättigheter. I1Ivad som ännu, beträffande de bida rikenas ömsesidiga lorpliglelser, hlerstar att afgöra, för alt yttermera befästa en förening, som utgör den säkraste borgen för den skadinaviska halföns frihet och oafhängishet, skall, medelst begge nationalrepresentationernas upplysta och losterländskt sinnade samverkan, i sinom tid varda bestämdt och fastställdt. Likasom Rått och Sanning alltid skola utgöra målel för mina sträfvanden under uppfyllandet af milt konunasliga kall, Jtikasa tryggt sorvissad är jag om. att hos Norr iges utkorade män finna det äkta sosterlandssinne, den samdrägt, det upplesta och kralliga bistånd, hvilka äro af nåden, ej blott for all skydda vart land, våra institutioner och våra fredliga v årf, utan tillika for alt utbreda lycka och välstånd till en hvar al samfundets delar. Vår framtid är rik på förboppningar, och den sorgsålliahet att befrämja ulvecklingen af vara lychliga förhållanden, nvilken från stiltoren al rikenas förening på oss uvergått, har fordran på de allvarligaste ansträngnincar från var sida. Upplysningens välgerningar, samfundskrafternas utveckling och fribetens hägn äro arsvedelar, som vi i förbältradt skick böre öfverandtvarda våra esterkommande. Ljusets och fredens segrar äro mindre prunkande, men varaktigare, än krigets, och iordra dock icke mindre mod och sjellförsakelse. Så väl vid mitt uppstigande på thronen, som sedermera, har ho emottagit de mest tillfredsställande bevis på samtliga utländska Makters före——— — — ——— — ——