Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1845, sida 2

och på ,gonblicket begaf han sig, beledsagad af 4 rytiare på väg, för att komma slyklingarne på spåren. Knappt hade han ridit en half timma, förrän han såg en Borghia komma galopperande, hvilken bragte honom underrättelse om det nederlag, Abd-eiKader lidit. Stammen Borghia hade, efter en Dlodig strid, delat sig i tvenne partier, af hvilka det ena förblitvit Kaddours fader troget, men det andra följt den gamle Tobal och med honom gått öfver till fransmännen. — Den förrädaren Tobal ! utropade Kaddour i rascri, och jag älskar hans dotter. ... förbannad vare denna kärlek ! — Forghiastammens Scheik, fortfor budbäraren, befaller, att nedsla tällen och förflytta lägret til stranden af (hMetis.) Denna befallning salles genast i verkslällighet. Atta dagar hade förflutit sedan denna händelse, då Kaddour, som fatt veta, all Kalilah Töbal och hans familj lefde lyckligt i Mostagenem under fransmännens beskydd, fattade den planen att mörda höoom och bortföra dottern. Han beträdde staden med några fö följeslagare, under förevänning att sålja oxar, som han förde imed sig. Ankomimen till Tobals hus, kasiade han sig ödmjukt ned för dennes lötter och kyste hans hand. Anifsas fader, glad, att återse sin tillkommande måg, öfverhopade honom med vänskapsbetygelser och meddelade honom de omständigheter, som nödgat honom att förbinda sig med Roumis. — De äro icke så barbariska, som vi tro, sade han till den unge mannen, stanna här några dagar, och du skall få helt andra tankar om dem. Kaddour ställde sig så, som om han trodde gubkens ord och svarade, utt, om så vore, ville ban kasta sig för Secbelkens, sin faders, fötter och bedja honom tläla sig att öfvergifva Abd-el-Kaders sak. Den läfttrogne Topal förde honom till den fransyske kommendanten, som, sedan han erfarit Kad