Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1845, sida 2

gande gatorna voro upptagna af eleganta damer, bland hvilka Pan lätt kunde känna igen Donna Dolores på den blekhet, som beläckte den sköna qvinnans anletsdrag. Snart visade sig en trupp svartklädda Ålguaziler med tunga mus köter, hvilken marscherade ir amfsör de munkar, hvilkas syssla det är alt beledsaga förbrytare på deras sista färd. En barfotad kapucinermunk, med etl rep viradt om lifvet, gick under doft sframmumlade böner vid sidan af Antonio och de andra förbrylarne, af hvilka hvar och en höll el krucifix i handen. Janez, som vid ulg zåendet från sängelset fallit i vanmagt, salt på en åsna, på hyilken eu af skarprallarens drängar höll hånom ivör. När Donna Dolores varseblef delta hemska: såg, slyttade hon kranpaktigt kulorna i sin rosenkrans och när det skred förbi balkonen, å hvliken hon salt, så böjde bon sig utölver baiustraden, betraklade med : inträngning den älskade, ber närkle hans stirrande ögon, hans marmorbieka at och — Nej, Janez, bödoa skal iclte hata Gig lefvande Hedan drog hon en dolk fråm ur sin barm och höjde sin hand för all stöta den i hjertat, då hennes man, en allvarsam och kärf spanior, hvilken slod bakom henne och med uppmärksamhet följde ala hennes rörelser, hejdade henne och bemäktigande sig hennes vapen, sade med köld. — Nu har ni rätt att lefva, emedan han ör död. 5 Janez hade samma morgon biifvit förgiftad i elt glas Leregvin, medelst eit af dessa förlärliga indianska gifter, som döda på bestämd minul. Det var det sista beviset han rönt på Donna Dolores kärlek ! Janez lik blef dock up utställt till Antonios åskådande, mken med oerir 0