na förhiadra en stor tillrext i brott, så vida jene lagstifluingen i öfrigt, och en ändamålsculig solkuppsostran hindra brottet alt gripa omkring sig, och detta, emedan strasssystemel siufvudlsakliyasl har en inverkan på de upptäckte brottslingarne, — men troligt är, att längt ifrån alla brott upptäckas, eller alla brottslingar straffas. Vi förbise visserligen här icke det olyckJiga inflytande, som t. ex. behandlingen af lösdrifvare haft; men erkännas mäste derjemie, alt om lagstiftningen (lika felaktig i andra sina delar) och om en usel solkuppsostran och religionsundervisning icke skapat tiggare och lösdrifvare; så skulle icke heller det gamla straffsystemet kunnat omskapa så många från fösdrifvure till brollslingar. Men då det beror lika mycket, om ej mera, på nationalrepresentationen, som på regeringen, all ordna solkundervisuingsverket och lagsliltningen, så torde väl den gamla styrelseus skuld till det samhällsonda endast kunna belöpa sig till en knapp hälft, så mycket helldre som det beror på folkombuden att anvisa nödiga medel för vinnande af en ändamälsoch förnuftsenligare folkupplustrau. Imedlertid är det obestridligt, att författaren i vinterbladet har rätt deri, att brottet redan blifvit en makt, som går omkring med högburen panna; och önskligt vore, om de, som bestämma öfver samhällets väl eller ve, besinnade, att ju längre de dröja med all bekämpa denna makt, och ju mindre genomgripande de medel äro, med hvilka de bekämpa densamma, desto härdare mäste kampen, och desto större äfven de offer blifva, hvilka samhället mäste göra för att böja denna godtyckets maht under den allmänna förnuftiga vilja, som blifvit uttryckt i samhällets lagar. För vär del skulle vi tro, att ingen tid år att förlora i fråga om att gripa sig an med purisikasions-verket, och att misstag om de medel, man tillgriper, både kunna och mäste medlöra för samhället ganska betänkliga följder. Önskligt skul-, le det nog derfore vara, om det prelatensiska partiet, som, i den värde och oförgätlige Lojolas anda, motsätta sig all folkuppfostran, kunde betagas af en stelsosam sarhåga for följderna afsina obskurantistiska sträfvanden, hvilka utan allt wifvel förr eller sednare skola leda derhän , alt samhället bringas på en punkt, der endast väldet kan gifva dess trotsigt misskända majestät en tillbörlig upprättelse och på samma gång undanrödja krisens allt för länge tolere rade orsaker — — — och tillställare. Men ingen sara är vål ännu sor banden, att ju Syenska folket segrande skall gå ur striden med Lojala-männen och deras hoadjutoret: obskurantism, sedesloshet, pauperism, irreligiositet, indifferentism och — — brott. Hvad degren imedlertlid kommer att kosta, är svart att sorulsäga, och omöjligt är det alldeles icke, alt man kan så länge uppskju a att vilja segra, att segren i sina närmaste följder kan fa ett sorgligt tycke af ett nederlag. vi skole sramdeles taga några af de lagparagrafer under skärskådande, hvilha företrädesvis arbeta obskurantismen och irreligiosileten i händerna och på denna väg skapa sedesloshet, uselhet och brott. AA—— AÄAÄENw— — — — — —— — — Jnsändt.) ga:; AFH; garna innemtas. alt Åktie-egarö i i I . I i i I i I l DH — — — — — fa