som öfvergår den individ, i hvars hus en af tulltjenstemän anställd visilation eger rum. Att lurendräga eller tullförsnilla anses i den stora hopens ögon nästan icke vara något brott; för tjulven eller den öfverbevisade tjufgönimaren draga sig dock alla tillbaka. Men hvad är tulllorsnillniug annat, än en stöld från staten? Och hvad är då tullfö9nonillaren i sjelfva verket annat, än en tjut? Och dock tager man med värma hans parli; dock hjelper, understöder och varnar man honom; dock påstår man, att hans chusfredo bör i föllkemlig helgd hållast Ja man har tfilochmed gått så lungt, all man till hans fördel äberopal 46 2 Regeringslormen, der det bland annat heter, att akonungen icke för någuuns fred i dess hus störa, eller störa låta.9 Ilvilka inkonsequenser, hvilka himmelsböga orimligheter! Den aånnu icke öfverbevisade, utan blott misstänkte tjäafven, lorsalakaren, mördaren, mordbrännaren, o. s. v. skulle med lika myeket skäl till sitt skydd kunna åberopa ofvananförda grundlaasbud. Äntagom för ett ögonblick, att 46:de 2 Regeringsformen hade erhållit en sa absurd ulsträckning; huru skulle det då komma att se ut med säkerheten i landet?! Men han nu denna grundlagsparagraf icke åberopas till skydd för den ene lagbrytarens husfred, så han den ej heller åberopas till stöd för den andres. St1ld är och sorblilver stöld, antigen den sker ifran enskilte, eler från staten. NIigot anscende till personen, som begår densamma, känner icke lasen, och dess skipare få ej heller könna nåcot sådant. — 1 sjelfva verket blir dessutom alltid tullsorsnillning, strängt taget, äfven en indirekt stöld från den onskildie, på så sött nemligen, att den brist, som genom tuliförsnillarens atgärd uppkommer i statskassan, mäste af det allmänna, d. v. s. de enskildle, kollektivt laqne, syllas och ersättas. Det lyster oss att se, Fvad man emot dessa resonnemenler förnuftigris kan hafva alt invända. (Fortsättes.) . D AD —T——:lt— ATAiQ7f—L——— s —nj— A— Ä ——