3 PP eve mmm — 2 d 2— — — ——— — på probitge, men likväl i all menlöshet lägger sis till ro på förhboppningarnes bufvudkudde, sawt stretar med både händer och fötter att inbilla folket, att den oädla metallen är gediget guld. VI. llar Pressen öfverhufvud taget någonsin rättighet att ställa sig på den enskilte mannens ståndpunkt och lära på förhoppningar; bör den ej likt barometern angifva verkligheten med en noggrannhet, som om den verkade elter en evig oföränderlig lag, efter sanningens lag? VII. Kan Pressen upphöra att handla och verka så, utan att den på samma gång störtar från sin upphojda ställning i samhället? VIII. Cagnar Pressen regeringen meta, då den oblidkeligen och genast, så ofta avledning att hlandra dess åtgärder visar sig, då också gör det på ett humant, men osminkadt, osorayldt sätt, än då Pressen samlar regeringens felsteg och brister på hög, och på en gång förkrossande slår ned på den, samt derigenom ohjelpligen depopulariserar en styrelse, som möjligen kunnat blifva sosterländsk och gagnelig, om den seit, att den behölde vara uppmärksam på sig sjelf, emedan uppmärksamma och skarpa ögon bevakade dess minsta förehafvande? IX. Tror Uandelstidningen månne icke, att då den sednare taktiken följes, att det kallas ungefär det samma som alt göra regerande möjligt för en tid; men omöjligt i längden. 0. s. a. Ehuru det visserligen icke kan anses vara en tidninasredaktions pligt alt besvara bvarje spörsmål, som en frägvis insändare behagar ställa på densamma, vilje vi dock icke undandraga oss, att, för denna gangen, gå den al insändaren uttalade önskan till mötes, belst han annars kunde komma på den tankan, att hans frågor vore så abeniga e, att vi icke kunde besvara desamme. Alltså till verket! Frågan N:o I besvarar sig sjelf. Kan insändaren kej på egen hand redac den, så lära vi nog, såsom talesättet lyder, på honom asorspilla både mödan och oljanad med försöket, att för honom begripliggora de ämnen, som innchallas i de osvige. Pa insändarens fråga N:o H få vi gifva till svar, alt den Press, som skall utgöra så väl folkfrihetens som den konstitutionella konunga