Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1845, sida 1

AAA ——— — —— q c -t—.-— !22 nämnde till gåtans lösande sitt namn för Fröken af Lezei, och hon, utan alscende på det talrika säliskapet, kastade sig om halsen på den återfunne, hvilket hos många at de kringstäcnde uppväckle afundens känsla; men de sleste lugnades dock snart ålter; ty all dAubigne fallit i onåd, var redan bekant, och när behofde man väl frukta en afskedad gunstling. eter hofman? — Så länge han bestrålas af den kungliga nådens solglans, bugar sig stor och liten för honom, om han ock vore den största skurk; inen knappt har denna glans försvunnit, så sorblitva alla raka, vore han ock den hederligaste karl i veriden. dKubigne såg snart på sig denna såats bekräftad; blott Susanna antingen ej viste eller brydde sig ej Om, all han, Som det hetle, blifvit från hofvet sorvisad. Hon mottog honom såsom en gammal, bepröfvad vän, och lyssnade heJa aftonen på hans lal. Han måste nu berätta för henme sina framfarna lefnadshändelser och hvad han nu ämnade soretaga. Öppet och sanufärdigl omlalade dAubigne allt; och då han onmämde sin dstiårpa smärta vid skilsmessan från sin maka och vid tidningen om hennes dod. utgöt Susanna tärar af det hjertligaste dellogande. Lå slutligen sällskapet åtskiljdes, tog äfven dÅubigne asked, och meddelade tillika sitt beslut, att följande dagen fortsätta sin resa till Prins Kasimir; men Susanna kunde ej tilläta det. Hennes far hassse, sedan dKubigne sist såg henne, örvergått till sina fåder, och hon lefde nu i sin sörmyndares hus, hvilken hon presenterade, och som nu af arlighet förenade sina böner med sin vackra pupills. Dock det fordrades ej så mycken öfvertalning: ty VA UVigne hade redan i tysthet önskat, alt kunna dvarblitva, och gladde sig nu, alt hafva fått en förevändning lt ändrandet ak silt beslut. — Susanna af Lcmi var ung, skön, rik, älskvärd, och således var intet naturligare, än att hen omsladdractes af en mängd tillbedjare, liksom blommorna af fjärilar. De fleste bemödade sig, att vinna hennes band och