Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1845, sida 1

——— ske sedan hjertat hos min väns mitt uppförande kan kära ansörvandter. Alll skedde, såsom nu var astaladt, och vännerna tillbragte de få återstående timmarne af dagen med rådpiägningar öfver den älskade monarkens säkernet. Talcy lofvade att härefier fördubbla sin uppmärksamnhet, och då natten utbredas sia dunkla slöja öfver jorden, svängde diA ub ig n e sig på sin trogne häst, räckte till afsked ännu en gang handen åt sin vän, och ilade derifrån blott åtsoljd af en enda tjenare, och med bröstet uppfylldt af omvexlande, sorgliga känslor. Tanken att veta sin Ilenrie i hans slanders våld, utan att kunna bistå honom med sina råd och sin tappre avin, utpressade vemodets tårar ur den bepröfvade mannens ögon; men annu mer bedröfvade det honom, alt hans eljest, så milde peherrskare nu i vrede förvist honom från sig, och att han kanske aldrig mer skulle så återse denne vän och välgorare. På sjerde dagen efter oafbrutet fortsatt resa anlände dAubägne till slottet. Talcy, och fann der allt det deltagande, hvarom hans vän hade försäkrat honom. Snart blef han hemmastadd i den husliga kretsen hos den gamle riddaren Talcy, som, efter många års salllefuad, nu hade nedsatt sig på sitt stamgods. för att der i lugn tillbringa sina återstående dagar och vara en kärleksrik, sader för sina underhafvande, hvilka under hans frånvaro ofta hade saknat den älskade Slottsherren. Under det d-Åubigne på slottet Taley kände sig så lycklig, som bekymret öfver hans förvisning kunde medgiva, sammandrog sig i Paris allt tätare och tätare det olycksbringande molnet öfver Häagenotternas nufvuden; men det var, som hade himmelen slagit alla, Talcy undantagen, med blindhet. Så ljust och klart förstånd Henric af Navarra eljest hade, och så många män af utmärkta själsegenskaper nad ock hade omkring, så tycktes dock, liksom hade reflexionsförmågan osvergifvit dem alla, och blindt förlrodde de sig till Katharinas af Medicis och hen