Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1845, sida 1

Samma jemlikhet, hvilken gör honom oberoende af hvar och en medborgare enskilt, lemnar honom allena och utan försvar mot det större antalets krastyttring. — Allmänheten har sålunda hos de deme san nationerna en särdeles makt, om hMi 3 aristokratiska icke ens skulle kunna Föra fr något begrepp. Den öfvertalar ic lagande af sina tänkesätt; denpål: m och läter dem genomtränga själen j slags omåätlig tryckning af allas sion enshil s. J. Denna majoriletens politiska allmakt ökar i sjelfva verket den inflytelse på hvarje medborgares sinne, hvilken den allmänna opinionen äfven utan henne eger, men hon grundlägger den icke. bet är i sjelfva jemlikheten, som kållorna till denna inflytelse böra sbkas, och icke uti de mer eller mindre populära institutioner, som menniskor, bland hvilka jemlikhet råder, hunna gifva sig. Det är troligt att majoriietens intellektuella välde skulle vara mindre absolut hos ett demokratiskt folk, regeradt af en Konung, än i skötet af en ren demokrati; men det skall dock allsid våra mycket absolut, och, hvilka än de politiska lagar må vara, som regera menniskorna i tider af jemlikhet, kan man förutse, att förtroendet till den allmänna opinionen der skall blisva ett slags religion och majoriteten dennas proset. a II. Reliyionens inslytande på nalionerna. Det gilves åtskilliga falska och orimliga religioner; men man kan likväl säga, att hvarje religion, som förblifver inom en viss, förnuftsenlig krets och som ej vill gå derutöfver (såäsom flere hafva gjort, för att på alla sidor hindra menniskoandens fria flygt) pålägger anden ett helsosamt ok, och man mäste erkänna, alt, om den ock icke srälsar menniskorna i den andra verlden, den åtminstone är ganska nyttig för deras lycka och storhet i denna. Detta gåller i synnerhet om de menniskor, som lelva i fria stater. När religionen hos ett folk är förstörd, obemäktigar sig tvislet andens ädlaste delar och sorlamar till hälften alla de öfriga. Hvar och en vänjer sig att ej hafva annat än orediga och vacklande begrepp om de ämnen, som mest interessera hans likar och honom sjelf; man försvarar illa sina äsigter, eller öfvergilver dem, och då man misströstar om, att på egen hatid kunna upplösa de sväraste problemer, som det