kommo en lika hälsning. Stormklockan dånade från alla närbelägna orter, och vi sågo bönder, beväpnade med storar, yxor och liar, öfver fälten komma emotoss. oflögeronp, kommenderade divisionsbesalhafvaren, och derefter: ofyr.o EU dussin. af de vildaste angriparne såg jag falla, men det kommo alltid flere efter, och slutligen måste detachementet retirera. — Hväd 2... Fly för Amerikanerna ?. .. Och rebellerna2 3 — Församla sig nu å gatorna framför palatset. — Jag skall snart ha forskingrat dem, ropade Guvernören, och skyndade, i det han betalte Sir Lio. nel alt följa sig, alt gifva nödiga order. XIV. TVENNE DÖTTRAE. Guvernören hade knappt lemnat sina rum, då des ri inträdde Miss Mary, darrande för sin far och för sitt fådernesland, som begge stodo mot hvarandra såsom fiender, kanhända ock för ett tredje föremål. I samma rum, der Mary befann sig, inkom kort derefter en aunan flicka med skygga blickar och stapplande gång. Del var Alheftiais, som här sökte en far, den hon aldrig mindes sig ha sett. — Hvad är er önskan? frågade Miss Mary. — Förlåt, svarade Åthenais, jag är här på hang herrlighets befallning. — — Min far är nu mycket sysselsatt. — Hennes far, sade Alhenais för sig sjelf, min syster? Ack, huru skön är hon icke! Bestört frågade Miss Mary den främmande, hvarför hon så skarpt hästade sina blickar på henne. — Förlåt, Miss, svarade Athenajisom med stor hjertängslan i sin egen syster igenkände Linc ins ungdomsvåninna, er anblick förorsakar mig på en gång fröjd och smärta. 22 — Ni känner mig 2 — Ja, på deras släldring, hvilka beundra er och vörda era dygder.