——ä— n Q000000 bruk af, skulle hon ej komma till något slut med desamme; hon skulle utt mma siz i förberedande demonstrationer, utav alt komma vidare; emedan hon, i ansseende till sitt liis korthet och Sill forstånds begränsning, hvarken har tid eller föormäåga alt handla så, måste bon halla en mängd fakta och äsigter för sanna, hvilka hon Kvarken haft ledighet eller skicklighet att undersöka och verisicera; men hvilka andra, skickligare, sunnit, eller mängden antager. Detta är den första grundvalen, på hvilken bon sedan sjelf uppför sina tankars byggnad. Det år icke hennes vilja, som leder henne till ett sådant förfarande; hennes belägenhets obevekliga lag tvingar henne dertill. Det finnes ingen så stor silosof i verlden, hvilken icke tror en ofantlig mangd saker på en annans tro, och som icke förutsätter vida flere sanningär, än han bevisar. Detta år icke blott nödvändigt, utan äfven önskvärdt. En menniska, som soretoge sig alt sjelf undersöka allt, skulle endast kunna egna ringa tid och uppmärksamhet at hvarje sak; detta arbete skulle balla hennes själ i en besländig oro; hvilken äter skulle bindra henne att intränga djupt i nagon sanning och alt grundligt befästa sig i någon öofvertygelse. Hennes förstånd skulle på en gång vara oberoende och svagt. bet är således nodvåndigt, att hon bland de särskilta föremålen för menskligt vetande gör ett val och att hon antager åtskilliga åsigter utan alt närmare pröfva dem, för ätt derigenom bälire kunna ufgrunda ett litet antal, hvars granskning bon sorbephallit sig. Den allmänna opinionen är Icke blott det enda rättesnöre, sow äterstar det individuella förstandet bos de demokratiska folken, utan den har älven hos dem en oåftdligt större makt, än hos något annat. I tider al allmän jemlikhet hafva menniskorna intet förtroende till hvarandra, i följt al sin inbördes: likhet; men denna likhet ger dem älven ett nästan obegränsadt fortroende till allmänhetens omdöme; ty det förekommer dem icke sannolikt, att, da alla hafva lika förstund, sanningen icke skulle siunas på det större an alets sida. När en man, som lesver i de demokratiska slaterna, jemsor sig enskilt med hvar och en af dem, som omgilva honom, känner han med stolthet att han är lika med en hvar al dem; men när han kommer att betrakta sina likar tillsammans och stalla sig sjelf vid sidan af detta stora samfund, så nedtiryckes han genast af sin egen obetydlighet och svaghet.