—7—— ZIGENARE N.) Efter Gerle. — Hvarifrån kommer du? ropade Mandinga uppspringande, dock utan att asfvakla svar, fortfor han: Tacka Gud, att du är här. Tag dessa papper, hvilka afgora din framtid. Fly härifrån, dig skola icke vakterna uppehålla. Mig behöfver du icke mer. Du är, såsom du får se af min aflidne broders papper, af honom bortstulen ur en förnäm familj. Ja, Lord Gage, Guvernör i denna stad, han är din far. — Hvad hör jag? utropade den af förvåning, fasa och ångest betagna Athenais. Guvernören min far? Och öfversten, som af mig, olyckliga, erhållit upplysningar, som skaffa honom tillträde till Guvernörens person, är visst gången, för att öfverfalta, fängsla, ja, kanhända döda honom. Ack! Brottet förtöljer mig, huru jag än vill undvika det. Välan, kanhända än är det tid... jag ilar, för att rädda min far och dö med den älskade! Posterna läto ÅAthenais obehindradt passera, men då Mandinga ville följa henne, så visade de honom med fällda bajonetter tillbaka i rummet. XII REVOLUTIONEN. Orolig och skakad af tusentals olika känslor utdelade Lord Gage i ett rum i Bostons Guvernementspalats den befallningen, alt soldaterne kl. 3 om morgonen skulle vara under vapen, och all, om folket gjorde min at att förena sig med rebellerna, de arresterade ossicerarne då genast skulle skjutas. Straxt efter Guvernören affärdat offcerarne, han gifvit dessa order, så erhöll han en biljett af följande lydelse: vMylord! En Doiter, hvars förlust ni i långa tider begråtif, och som var oförijent af sin fars godhet, ) Se N:o 2, 4, 5, 7, 9, 11.